Rapport 2018-16

Hur den skiftande styrsignalen – från förtroende till rättssäkerhet – får genomslag i handläggningen av sjukpenning 76 Många av de intervjuade lyfter fram att målen om tidsgränserna alltid har funnits, eftersom bedömningarna vid tidsgränserna är lagstad- gade. Men skillnaden är att handläggarna upplever ett större fokus på att hålla tidsgränserna i dag jämfört med tidigare. Det beror på att målet i dag följs upp på alla nivåer inom myndigheten, ner till team- och individnivå. Även cheferna mäts på hur väl tidsgränserna följs. Om handläggarna har missat bedömningar vid tidsgränserna måste de förklara varför bedömningarna inte är gjorda, berättar flera hand- läggare. En handläggare beskriver: Jag tycker det är mer fokus, man pratar om dag 90 och dag 180 varje vecka. Då ska vi gå igenom, ”Hur har du gjort med dina bedömningar dag 90 och dag 180? Vad hände här och varför gjorde du de inte? Varför blev inte det utrett här”? Att målen finns och att de följs upp noggrant medför att handläggarna prioriterar dem, menar flera av de intervjuade. Det leder ibland till att handläggarna nedprioriterar andra moment i handläggningen eller skjuter saker framför sig, eftersom de inte vill missa något av det som de mäts på. En handläggare beskriver: Det är det vi jobbar mest med, att det ska hinnas med. Ska jag beställa en försäkringsmedicinsk utredning? Den får hellre ligga och vänta, för jag vill inte missa något av detta som jag blir mätt på. En del av handläggarna menar att det var bättre när styrningen på tidsgränserna inte var så hård, utan att det mer handlade om att göra utredningen så snart som möjligt i anslutning till tidsgränserna. Förklaringen som ges i intervjuerna är att handläggarna upplever att de ibland stressar igenom bedömningar. Om en handläggare gör sin bedömning efter mätpunkten räknas de som missade, trots att de kan vara bra gjorda och att inga fel har gjorts. Ökat fokus på rehabiliteringskedjans bedömningsgrunder Utöver målen för tidsgränserna beskriver flera av de intervjuade att de under de senaste åren har arbetat med att klargöra vad de olika bedömningsgrunderna i rehabiliteringskedjan innebär. På en del kontor beskriver de intervjuade också att det är först nu som handläggarna har börjat arbeta med hela rehabiliteringskedjan och tillämpar den fullt ut, trots att den har funnits i många år. Många av de intervjuade framhåller att arbetet med rehabiliteringskedjan har