Rapport 2017-09

Inledning 22 då använder dessa utredningar alltför ofta. ISF rekommenderade därför att: innan kunskapen är större kring vilka av Försäkringskassans utredningar som lämpar sig bäst i olika typer av ärenden, hur utredningarna bäst ska genomföras, samt vilka insatser som är effektiva för olika grupper av sjukskrivna, bör utredningar i högre grad avgränsas till särskilt komplexa ärenden där risken för att de ytterligare förlänger sjukfrånvaron är lägre. 22 ISF konstaterade i en rapport från år 2015 att Försäkringskassan under senare år i allt mindre utsträckning hade prövat rätten till ersättning vid 90 respektive 180 dagar i tid. Av granskningen fram- går att en bedömning genomfördes i tid i drygt sju av tio ärenden efter 90 dagar år 2011. Under andra halvåret 2014 genomfördes en bedömning i tid, i färre än fem av tio ärenden vid 90 dagar. En lik- nande utveckling fanns även för bedömningarna efter 180 dagar. Denna utveckling sammanföll med att andelen ärenden som avslu- tades i samband med tidsgränserna sjönk. ISF:s slutsats var att dessa resultat i sig inte är tillräckliga för att hävda att det är den lägre prövningsfrekvensen som har orsakat de längre sjukskrivningarna under senare år. Men resultaten tyder på att den lägre frekvensen kan vara en delförklaring till utvecklingen. 23 Försäkringskassans granskningar I en socialförsäkringsrapport från 2011 bedömde Försäkringskassan att handläggningen enligt rehabiliteringskedjan fungerade mycket väl. Men utifrån detta resultat identifierade Försäkringskassan ändå att om mer fokus lades på följande delmoment kunde sjukskrivnings- processen fungera ännu bättre: – utredningarna med arbetsgivarna – kontakterna med vården – tillsammans med de försäkrade upprätta meningsfulla planer för återgång i arbete 22 ISF (2014), s. 54. 23 ISF (2015).