Rapport 2019-7

Generaldirektörens förord 7 Generaldirektörens förord Föräldrar har ett försörjningsansvar för sina barn. Om ett barn bor bara hos den ena föräldern ska den andra föräldern betala underhåll för barnet. Det här kan lösas direkt mellan föräldrarna genom ett så kallat underhållsbidrag, eller via Försäkringskassan i form av ett underhållsstöd. Om Försäkringskassan betalar ut ett underhållsstöd ska den förälder som barnet inte bor hos betala hela eller delar av beloppet till Försäkringskassan. Underhållsstödet är en skyddslag- stiftning som ska garantera barnet en rimlig försörjning om en förälder av någon anledning inte betalar underhåll. Den 1 april 2016 fick Försäkringskassan ett utökat uppdrag om att öka föräldrars kunskap om underhållsskyldighet och underhålls- bidrag. Myndigheten ska också bistå med information och stöd till föräldrar att själva reglera underhållet och komma överens om ett rimligt underhållsbidrag. Samtidigt infördes en ny regel inom under- hållsstödet som innebär att Försäkringskassan inte längre ska ge fullt underhållsstöd om den bidragsskyldiga föräldern under minst sex månader i följd, i rätt ordning, har betalat rätt belopp till Försäkrings- kassan. Rätten till underhållsstöd ska därmed omprövas var sjätte månad. En bärande tanke bakom regeländringen är att de flesta föräldrar borde kunna klara av att sköta underhållet för sina barn själva, utan Försäkringskassans inblandning. Det är en rimlig tanke, men frågan är om reformen har uppnått sitt syfte? Vår granskning visar att reformen verkar ha bidragit till att antalet barn och föräldrar inom systemet för underhållsstöd har minskat efter att reformen genomfördes. Men vi ser att reformen dessvärre drabbar de föräldrar som har svårigheter att samarbeta. De föräldrarna riskerar att gå in och ut ur systemet för underhållsstöd om det står klart att föräldrarna av olika anledningar inte kan samarbeta.