Rapport 2018-10

Utträdesmönster för kvinnor och män 39 3.4 Permanenta utträden har en cyklisk utveckling liknande sjukfrånvaron och arbetslösheten De permanenta utträdena mellan 50 och 59 års ålder har en cyklisk utveckling som till stor del varierar i liknande mönster som sjuk- penningtalet och arbetslösheten (figur 3 och figur 4) . Men tidpunkt- erna är förskjutna när det gäller vid vilken tidpunkt de permanenta utträdena når toppen eller botten jämfört med när sjukpenningtalet och arbetslösheten gör det. Det är sannolikt att både sjukfrånvarons omfattning i samhället och den ekonomiska konjunkturen har ett samband med hur många som lämnar arbetslivet. Men det är svårt att avgöra exakt hur dessa sam- band ser ut och därmed vad som skulle kunna förklara den tidsför- skjutning som kan observeras. Utträdet från arbetsmarknaden är inte som störst när sjukfrånvaron är som högst. Det är fullt tänkbart att utträdet, mätt som permanent utträde, når sin högsta punkt senare än när sjukfrånvaron är som högst. Detta skulle i så fall kunna bero på att personer som har hög sjukfrånvaro till en början ändå varvar sjukfrånvaron med så pass mycket förvärvsarbete att de inte utträder förrän senare. Det är sam- tidigt tänkbart att det permanenta utträdet i stället når sin topp tidigare än sjukfrånvaron. Det skulle i så fall kunna bero på att äldre drabbas av nedsatt arbetsförmåga tidigare än genomsnittet på arbetsmark- naden. På motsvarande sätt är det tänkbart att hög arbetslöshet och låg- konjunktur föregår höga utträden, om de som så småningom utträder till en början varvar arbetslöshet med arbete innan de till slut lämnar arbetslivet permanent. Men det är också tänkbart att utträden bland de äldre på arbetsmarknaden inträffar tidigare än toppen på arbets- lösheten för att denna grupp drabbas av lågkonjunkturen före andra på arbetsmarknaden. Det är i sammanhanget viktigt att uppmärksamma att utvecklingen av sjukpenningtalet och arbetslösheten delvis går i motsatt riktning (jf r figur 3 o c h figur 4) . Det är känt sedan tidigare att sjukfrånvaro och arbetslöshet utvecklas kontracykliskt. Detta brukar förklaras med två hypoteser. En hypotes är att många drar sig för att sjukanmäla sig under lågkonjunktur på grund av risken att förlora jobbet (discipli-