Rapport 2017-16

Ersättningssystemet 125 många brukare efterfrågar fler assistanstimmar än Försäkringskassan beviljat. Om antalet assistanstimmar ökar leder det till att anordnarens intäkter ökar. Det kan därför finnas incitament för anordnarna att hjälpa brukaren att få fler assistanstimmar. Men effekterna av detta ska inte överdrivas, eftersom det är Försäkringskassan som beslutar om antalet assistanstimmar, inte anordnarna. Trots dessa snedvridningar är den övergripande slutsatsen ändå att ersättningssystemet är relativt väl anpassat för assistansmarknaden, eftersom det skapar förutsättningar för kvalitetskonkurrens. Avsnitt 9.1 illustrerar varför ersättningssystemet skapar förutsätt- ningar för kvalitetskonkurrens och kostnadseffektivitet. Avsnitt 9.2 tydliggör de negativa effekter som ersättningssystemet har. Beskriv- ningen av nackdelarna får större utrymme eftersom det är viktigt att tydligt förklara vilka negativa effekter ersättningssystemet kan ge upphov till. Men det ska inte tolkas som att nackdelarna är större än fördelarna, för så är troligtvis inte fallet. Avsnit t 9.3 kommenterar övergången från utbetalning av assistansersättningen i förskott till efterskottsbetalning i oktober 2016. 9.1 Ersättningssystemet är överlag väl anpassat för assistansmarknaden Olika ersättningssystem kan kategoriseras efter två huvudsakliga dimensioner: när ersättningen bestäms och för vad ersättningen ges . Ersättningen kan antingen bestämmas i förväg (prospektiv ersättning) eller i efterhand, baserad på faktisk resursåtgång (retrospektiv ersätt- ning). Ersättning som bestäms i förväg, exempelvis genom timschablon, ger anordnarna incitament att vara kostnadseffektiva. Det beror på att de själva får stå för kostnaderna för att utföra assistansen oavsett kost- nadernas storlek. Men de riskerar att inte kunna täcka sina kostnader. Ersättning baserad på faktisk resursåtgång ger anordnarna incitament till att göra så mycket som möjligt, eftersom det ökar deras ersättning. Men det säkerställer samtidigt att de får täckning för sina faktiska kostnader. 52 52 Lindgren (2014), s. 17.