sker från en låg nivå. Rörligheten i motsatt riktning är också låg.
Det är svårt att uttala sig om hur många arbetslösa som på grund av
sin hälsa inte uppfyller grundvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen
och därmed borde sjukanmäla sig och motsatt hur många
sjukskrivna som har en restarbetsförmåga och borde ta hjälp av
Arbetsförmedlingen. Men den låga rörligheten mellan
försäkringarna kan ändå vara ett tecken på att det i båda
försäkringarna finns individer som egentligen befinner sig i fel
försäkringssystem.
Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna är i grunden utformade på
olika sätt och försäkrar olika saker. Enligt författarna är sjuk-
försäkringen en inkomstbortfallsförsäkring, som försäkrar framtida
inkomstbortfall
vid
nedsatt
arbetsförmåga.
Arbetslöshetsförsäkringen däremot, menar de, är en arbetstids-
bortfallsförsäkring som försäkrar tidigare utförd arbetstid vid
arbetslöshet. Systemens skilda syften medför att det finns stora
skillnader i kvalificerings- och beräkningskrav. Sjukförsäkringen
har till skillnad från arbetslöshetsförsäkringen ingen kvalifikations-
tid. Ersättningen från sjukförsäkringen är kalenderdagsberäknad
och ges sju dagar i veckan, medan ersättningen från arbetslös-
hetsförsäkringen är arbetsdagsberäknad och ges som mest fem
dagar i veckan. Författarna menar att skillnaderna i konstruktionen
av de enskilda försäkringarna medför att individerna har kostnader
i form av osäkerhet när de avser, eller tvingas, att byta
ersättningssystem.
Rapporten är skriven av Kristian Persson Kern och Niklas
Österlund vid Inspektionen för socialförsäkringen.
Stockholm i september 2013
Annelie Westman
T.f. huvudsekreterare i den parlamentariska
socialförsäkringsutredningen
