Förord
Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen ska enligt
regeringens direktiv se över de allmänna försäkringarna vid
sjukdom och arbetslöshet. Kommittén ska överväga förändringar
som kan leda till hållbara sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar. De
förändringar som kan bli aktuella ska bidra till ökad sysselsättning
och hållbara statsfinanser på lång sikt.
Med syfte att inbjuda till bred debatt och för att skapa ett
mångfacetterat underlag inför kommitténs betänkanden har en rad
underlagsrapporter beställts från forskare, myndigheter och andra
aktörer med kunskaper om sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.
Analyser, slutsatser och rekommendationer i dessa underlags-
rapporter står för respektive författare och delas nödvändigtvis inte
av den parlamentariska kommittén.
Mellan 2007 och 2008 genomfördes omfattande reformer av
sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.
Författarna lyfter bland annat fram att avgifterna höjdes för den
inkomstrelaterade delen av arbetslöshetsförsäkringen och att dagar
i arbetsmarknadspolitiskt program numera räknas av mot
ersättningsdagar i försäkringen. I sjukförsäkringen infördes
bedömningskriterier av arbetsförmågan vid fasta tidsgränser och en
bortre gräns för hur länge sjukpenning kan utbetalas, den så kallade
rehabiliteringskedjan. Historiskt har det i Sverige funnits ett
negativt samband mellan sjukfrånvaro och arbetslöshet. När färre
personer blir arbetslösa, blir fler sjukskrivna och vice versa. I denna
rapport analyseras om regelförändringarna kan ha haft någon
inverkan på hur individer rör sig mellan de båda ersättnings-
systemen vid sjukdom och arbetslöshet.
Rapporten visar att rörligheten mellan sjukskrivning och
arbetslöshet generellt sett är mycket låg. Övergångarna från
sjukskrivning till arbetslöshet har ökat sedan införandet av de fasta
tidsgränserna i sjukförsäkringen. Ökningen är relativt stor, men
