Skogseko nr3 2018

S kogsbruket – eller egentligen trakthyggesbruket – skapar stora mängder foder i och med att skog avverkas och ny skog etableras. För det är i ungskogen, innan träden blivit högre än fyra-fem meter, som det finns mest att äta för älg, rådjur och i viss mån för hjort. – Man får inte glömma bort att det är det aktiva skogsbruket som gör att vi kan ha så täta viltstammar, säger Skogsstyrel- sens viltspecialist Christer Kalén. Men trots stora avverkningsarealer, råder generellt ingen balans mellan vilt och foder enligt Skogsstyrelsen. – Utifrån de stora skador vi ser på skogen, så är viltstammarna för höga och inte i balans med fodertillgången. Såhär har det varit sedan början av 1980-talet, så det börjar närma sig 40 år nu. I dag drabbas ungefär 15 procent av tallarna mellan 1–4 meter av betesskador varje år. Det innebär att en stor andel av plantorna alltså utsätts för bete under många år innan träden hunnit växa förbi den så kallade älgbeteshöjden. På svaga marker kan det ta mer än 20 år. Skogsbrukets mål är att 70 procent av tallstammarna i ett bestånd ska vara ska- defria när de nått fem meter, men det må- let går inte att nå om hjortdjuren årligen skadar 15 procent av träden under den tid ungskogen är tillgänglig för djuren. Varje år presenterar Skogsstyrelsen foderprognoser över hur mycket mat det finns i skogen för hjortdjuren. Foderprog- noserna är ett av flera underlag i älgförvalt- ningen när jägare och skogsägare ska fatta beslut om hur många älgar som ska skjutas inom ett visst älgförvaltningsområde. Foderprognoserna, som Christer Kalén ansvarar för, tas fram genom att man via satellitbilder kan se var och hur mycket skog som avverkats. Hela Sverige tas med i denna inventering, det är en totalunder- sökning. – Vi vet att där man avverkat, kommer det att växa upp en ny ungskog. Och så räknar vi ut hur lång tid det tar innan den blir till foder och hur länge den är inom räckhåll för älgen. Visserligen skiljer sig fodermängden åt i olika älgförvaltningsområden, men Christer Kalén ger ändå en allmän bild av hur mycket mat det finns för hjortdjuren: – I Götaland är fortfarande stora om- råden påverkade av stormen Gudrun. En betydande andel av ungskogen är 10–13 år, och det mesta av den skogen är för hög för att vara ett bra skafferi för hjortdju- ren. – Det är såklart en stor lokal variation, men vi bedömer att fodersituationen i de områden som drabbades värst av Gudrun försämras snabbt år från år, fortsätter han. Men det finns också områden i Göta- land där fodertillgången tvärtom ökar. Generellt i landet befarar jägarna att den stränga vintern och den torra som- maren har inneburit bristande foderkva- litet och därmed magrare djur. Ett förslag är att man därför ökar avskjutningen av kalvar eftersom dessa ändå har svårt att komma igen efter en dålig start i livet. Det höga betestrycket på skog under många år, har lett till att man ibland talar om en betesskuld – alltså att landskapet 24 SKOGSEKO NR 3 OKTOBER 2018 När fodret tryter ökar skadorna Inte enbart älg utan även rådjur, och lokalt också kronhjort, kan ge stora skador på skogen. Men en viss nivå av skador måste skogsägaren tåla. Skogsbrukets mål är att 70 procent av stammarna ska vara skadefria när de nått fem meter. Viltfoder Älgbetesinventeringen ger även i år en tydlig bild av att viltbe- tesskadorna är omfattande i nästanhela Sverige. Mendet är inte enbart antalet älgar och andra hjortdjur somär intressant, man bör även titta på balansenmellanvilt och foder. TEXT MARIA LARSSON FOTO KENNETH JOHANSSON