Skogseko nr3 2018 del2

SKOGSEKO NR 3 OKTOBER 2018 5 − Jag tänkte att det är nog sista gången vi får se det här huset, när vi kommer till­ baka är bara murstocken kvar. När Skogseko träffar paret är det ändå hemma på Västigården. En släktgård från mitten av 1800talet där Börje sitter som femte generation. Branden stoppa­ des bara 150 meter från byn. − Av skogen är det 80–95 hektar som är genombrunnet. Hela innehavet är på cirka 115 hektar så det mesta har gått till spillo. Det var tillväxtskog som stod inför en första gallring. Här, säger Börje och pekar, här ser ni pensionspengarna som gått upp i rök. Och här framme skulle jag ha röjt 15 hektar. Det var tur att det inte hann bli av, röjningen skulle ha gått på 70 000–80 000 till ingen nytta. Skogen är svart, utbrunnen och då all mossa brunnit bort framträder alla stenar mycket tydligt. − Man kan i alla fall säga att jag blivit ”stenrik”, flinar Börje. Att skämta om det är ett sätt att bearbe­ ta menar han och fortsätter. − Förr var jag skogsägare, nu är jag bara skogsmarksägare. Än går det inte överblicka de ekono­ miska konsekvenserna. Skogen ska nu värderas av Mellanskog innan ärendet lämnas vidare till försäkringsbolaget. Trots sorgen över det som hänt fascine­ ras paret över naturens livskraft. Redan tio dagar efter branden började det sticka upp björksly och mjölkört i det svarta landskapet. − Livet går vidare, både i naturen och här på gården. Det viktigaste var att släkt­ gården klarade sig. Den har värden som aldrig går att ersätta. En vecka efter att elden släckts upprättade Skogsstyrelsen ett lokalkontor i Kårböle och kommer att finnas där en dag i veckan så länge det behövs. − Vi har avrått markägare att gå ut för tidigt i skogen, det finns risker med det, men nu har man börjat ta sig ut och skaffa sig en överblick och då kommer frågorna. Hur ska man göra med skogen som är bränd? Vad ska vi avverka och vad ska vi ha kvar? Hur gör vi med träd som är sotiga en bit upp, men har gröna kronor? säger Jukka Kuivaniemi, Skogsstyrelsens kontaktperson för branden. Förutom rent konkreta frågor så upple­ ver Jukka att många har ett behov av att få prata om vad som hänt. − Många behöver lätta sitt hjärta och vi försöker ingjuta hopp. Även Mellanskog arbetar med att stötta skogsägarna, berättar Lars Nilsson som är brandsamordnare. − Vi har bland annat ringt runt till mer än 200 personer, frågat hur de mår och erbjudit vår hjälp. Sedan jobbar vi naturligtvis mycket med andra bitar, som exempelvis att förhandla med olika aktörer för att få affärsmässiga priser på brandskadat virke. Vi planerar också en studieresa för skogsägare där vi besöker Västmanland och ser vad som hänt med skogen efter fyra år. ”Elden var som rinnande lava. Hettan var olidlig och brandslangarna brann upp trots att de var fyllda med vatten. Börje Jonsson, Enskogen Brandförloppet gick snabbt och elden rusade fram. Bitvis är det nu bara svart stenig mark kvar. Börje Jonsson, skogsägare i Enskogen, har förlorat nästan all skog. Men ekonomibyggnaderna och boningshuset klarade sig.