SkogsEko nr 1 2019

18 SKOGSEKO NR 1 MARS 2019 Den statliga skogsbrandutredningen föreslår en rad åtgärder för att undvika en upprepning av förra sommarens brandkaos. – Jag är övertygad om att det blir en förändring, säger räddningschefen Johan Szymanski som ledde kampenmot lågorna i norra Dalarna. TEXT JOHAN WANGSTRÖM FOTO MATS ANDERSSON/TT > Trots stora ansträngningar slukade sommarens många bränder uppåt 25 000 hektar skog och mark under några knastertorra veckor. En kata- strof för enskilda och ett uppvaknande för samhället när beredskapen ansträngdes till det yttersta och visade sig för svag på flera håll. I de allra flesta fall gick släckningen bra, men i delar av landet är man inte trygg, konstaterar regeringens utredare Jan-Åke Björklund. – Så ska det inte få vara, alla ska ha den tryggheten. Staten har ett ansvar för säkerhet och likhet, säger han till Skogseko. Utredningens främsta förslag för att uppnå detta är att tvinga in kommunerna i samarbeten med var- andra. På många håll i landet finns sådana, men ett åttiotal mindre kommuner – över hela landet – står mer eller mindre ensamma. Skogsbrandutredning- en föreslår att det ska vara lagstadgat att ingå i ett nätverk där det dygnet runt finns en övergripande ledning som kan ”trycka på knapparna”. Skillnaden mellan en snabb, kraftig insats och en trevande start är enorm, konstaterar Jan-Åke Björklund. – Ljusdal är ett exempel, man hade tre bränder över sommest 9 500 hektar. Det var åsknedslag som startade och regn som släckte — den lilla räddnings- tjänsten hade inte en chans, men i ett större system hade det sannolikt gått bättre, tror han. – Utredningen föreslår också att varje kommun ska åläggas att redovisa vilken förmåga man har och hur man planerar utifrån olika scenarion. Person- frågor, revirtänkande och kommunpolitik är sådant som kan förklara att samarbeten inte finns överallt, menar Jan-Åke Björklund. – Ska det här genomföras behövs ett tryck utifrån. Utredningen har fått en rad förslag om att ställa större krav på skogsägarna, som enligt vissa bör åläggas ett större ansvar för att röja i närheten av bebyggelse, att kratta undan sådant som lätt kan brinna och att satsa mer på lövskog. – Men vi har sagt att det inte går att lagreglera, det är i ägarens eget intresse, förklarar Jan-Åke Björklund och berömmer skogsnäringens gemen- samma försiktighetsregler som enligt honom innebar att nästan inga bränder orsakades av arbete i skogen. Och näringen kan få en större betydelse framöver. Utredningen vill nämligen slopa kravet på att man måste vara anställd i kommunen för att medverka i räddningstjänst, och man tänker sig avtal med privata aktörer. Johan Szymanski som är förbundsdirektör i det nybildade samarbetet Brandkåren Norra Dalarna, ledde en av de mest dramatiska insatserna i somras när branden nådde skjutfältet Trängslet norr om Älvdalen. Marken, som ägs av Fortifikationsverket, är fylld av odetonerad ammunition efter årtionden av övningar vilket komplicerade släckningsarbetet ytterligare. Johan Szymanski välkomnar utredningens för- slag och har redan inlett samarbeten med de lokala skogsägarna inför kommande säsong. – I räddningstjänstdelen handlar det om lokal- kännedom, som vilka vägar man tar sig fram på och var det finns vatten. I eftersläckningen handlar det om att de ska kunna ta över bevakningen snabbare och att ha viss utrustning som en enklare pump och slang, sådant som vi tidigare kunnat låna ut. Johan Szymanski tycker att man som skogsägare Regeringens utredare Jan-Åke Björklund överlämnar Skogs- brandutredningen till inrikesminister Mikael Damberg. Krav på beredskap ska rädda skogen FOTO: BILL NILSSON