SkogsEko_4

36 SKOGSEKO NR 4 DECEMBER 2017 N ordöstra Skåne liknar egentligen inte Skåne. Snarare Småland, som bara är ett par kilometer bort. Vägen till Lilla Trånghyltan är mörk av granskog på bägge sidor, men stenmurar och kvarblivna ekar vittnar om att det en gång såg annorlunda ut här. Skogsbrukaren Lars-Erik Levin kan berätta om sin barndoms öppnare landskap när han tar emot vid föräldragården. Huset och skogen har gått i arv i fem generationer, och för några år sedan fick sonen ta över. – Men jag fortsät- ter att hjälpa till med skogen ett tag till. Vi kommer snart att förstå varför. Här handlar det inte bara om att ringa hit en entreprenör med ma- skiner. Staplade vid vägen ligger granbjässar med årsringar som är bredare än Lars-Eriks tumme. – Sådant här ser man inte i Sveaskogs travar, konstaterar han nöjt och lägger handen på en jätte med 60 centimeter i diameter. Lars-Erik tar oss med in för att visa varifrån jättegranarna kommer. På en nysågad granstubbe har han skrivit med röd spritpenna: 75 år. På den skulle en hel förskoleklass få plats att sitta och fika. Och de skulle nog trivas. Här skulle de kunna hoppa mellan tjocka mosstuvor, plocka blåbär och balansera längs fallna träd. Det är fortfarande en skog, trots att den är alldeles nyavverkad. Lars-Er- ik var här med motorsåg och traktor och tog de största granarna för några veckor sedan. Blädning handlar om att ta ut varje träd när det har nått max på sin tillväxtkurva, istället för att ta allt på en gång. Gamla tiders blädning fick dåligt rykte eftersom folk tog för mycket, enligt Lars-Er- ik Levin. – Du ska aldrig ta ut mer än 25 procent av volymen i ett bestånd. Det behövs stora träd som maximerar tillväxt, småträden kan inte ta hand om all växtkraft som finns i marken och ljuset. Han förtydligar: – I en riktig blädningsskog ska det kunna vara fyra älskande par per hektar, och farmor ska kunna gå genom skogen utan att bli generad. Lars-Erik kramar om en gran. Alla som står kvar är sådana som han når runt med armarna. – Den här får bli kvar, den behövs som vind- skydd. Jag tänkte först att den skulle ner så att den där eken bakom kunde få komma upp, men den är redan kuvad, du ser, allde- les sned av snölass … Det är ett ständigt resonerande kring varje träd. Lars-Eriks blick far upp och ner längs stammarna. Blädningsbeståndet har varit förskonat från stora vindfällen och barkborreangrepp, konstaterar han. En bit bort står 20-åriga granar tätt ihop som ett ungdomsgäng. – När Södra kommer tycker de att jag ska röja så- dant, men här har det inte varit någon röjsåg på 37 år. De röjer sig själva, enligt Lars-Erik. Snart är det dags att ta björken bakom, och då är det bra att ha några extra unggranar, om björken behöver fällas på några av dem. Bakom ”ungdomsgänget” ligger en rötad gran. – Den här får ligga för naturvården, jag hade tänkt ha den som högstubbe, men fällde den för att komma åt att avverka granen bredvid. Den gör Skogskänslan kvar efter avverkning Lars-Erik Levin har inte ”börjat” med hyggesfritt skogsbruk. Han har bara fortsatt förfädernas arbete på en del av sinmark. Det får han bra lön för, både i formav kantareller, fågelkvitter och i reda pengar. TEXT ANNA FROSTER FOTO SVEN PERSSON ” Du ska aldrig ta ut mer än 25 procent av volymen i ett bestånd. Det behövs stora träd sommaximerar tillväxt, små- träden kan inte ta hand omall växtkraft som finns i marken och ljuset.