SkogsEko_4

SKOGSEKO NR 4 DECEMBER 2017 35 absko gar Allas rätt till skog ochmark? I det rykande färska projektet Turismpå annansmark har bland andra LRF och Ekoturismföreningen gått samman för att hitta lösningar på hur den alltmer ökande naturturis- men ska skötas för att inte slita ut markerna. TEXT CATHARINA ERICSSON-ULFVES skogsägare skulle ha möjligheten att kun- na flytta runt själva rehabskogen: när det är dags för den äldsta delen att avverkas, blir den näst äldsta skogen en rehabskog och så vidare. Med denna forskning i ryggen hoppas Ann Dolling och Eva-Maria Nordström kunna gå vidare i forskningen. Utmaning- en är finansieringen då den tvärveten- skapliga forskningen lätt hamnar mellan stolarna. Ann betonar att: – Nu kan vi se att skogen är en väg till förbättrad folkhälsa. Och att skogen, där människan faktiskt utvecklades, är lug- nande och läkande. Trädgårdsterapi är numera vanligare, men tänk på att skogen har vi året runt, även på vintern. Bara inte snön är för hög att pulsa i. Eva-Maria håller med och menar att skogen är en tillgång ur ett rent sam- hällsekonomiskt perspektiv. – Sen tror jag att många markägare redan, utan att det är en medveten hand- ling, tar hand om sin skog på ett sätt som gör den ”vacker”; man vill ju ha en trevlig skog som ser bra ut. Kan man sen tjäna mer pengar på att ha en rehab-anpassad skötsel är ju det inte fel. T ill en början kommer gruppen fokusera på att samla ihop både dåliga och goda exempel. För LRF är den största frågan hur förhållandet mellan turismföretag och markägare ska regleras. Björn Galant, sakkunnig på LRF, säger att han efter 17 år på jobbet inte har stött på många markägare som ogillar allemansrätten. Tvärtom kan det ha stor betydelse för att folk ska förstå hur ett skogsbruk ser ut. – Men vi tycker inte om när det går överstyr. När det helt enkelt blir för tungt, för ofta och för många. LRF är kritiska till att allemansrätten kan användas i kommersiellt syfte. Vi tycker det ligger utanför, det heter ju inte ”alleföretagsrät- ten”. Nils Hallberg, miljöjurist på Natur- vårdsverket säger att allemansrätten är en gammal sedvana som går att spåra ända till 1300-talet även om själva begreppet uppstod under 1930-talet med urbanise- ringen. Människor behöver naturen och ska ha åtkomst till den. Det är inte heller tillåtet att stoppa åtkomsten med staket eller skyltar. Men rätten sitter ihop med en ”allemansskyldighet”, fortsätter Nils Hallberg: – Det bygger på sunt förnuft och för- måga att läsa landskapet. Det lägger ett stort ansvar på den enskilde som måste fråga sig: passar det jag gör på denna plats? Annars är det bara att låta bli eller skaffa avtal med markägaren. Allemans- rätten tar emellertid inte hänsyn till om det som görs är kommersiellt eller organiserat. Det som gäller är: Inte störa, inte förstöra! Björn Galant säger att den vanligaste frågan han får från LRF:s medlemmar gäller mountainbike och hästar, i den ordningen. De utgör en stor del av den ökande naturturismen och kan leda till problem för markägaren. – Cyklarna är supermoderna i dag och kan ta sig fram överallt i terrängen. När det gäller hästar så kommer ofta många på ett och samma ställe och det blir sli- tage på en fläck. När det gäller hästarna, som exempel, kunde stallägaren och mar- kägaren ha en samverkan där markägaren för en avgift skapade fina stigar där folk fick rida hur mycket de ville. Nils Hallberg ser även han ett problem med att ett populärt utflyktsmål kan utsättas för extra tryck, speciellt i dessa tider av snabb information: – Efter att ha läst på sociala medier om det här häftiga stället så väller det in horder av människor. Med den ökande naturturismen kommer också nya slags utövare, det är ju inte fjällvandraren med stor ryggsäck nuförtiden. Därför måste allemansrätten, utifrån samhällsutveck- lingen, ses på nytt sätt. ”Egentligen är det inga märkvärdiga skogar som blir bra rehabiliterings- skogar, säger Ann Dol- ling, universitetslektor och en av de som leder forskningsprogrammet ”Skog ochHälsa” Ann Dolling, SLU Eva-Maria Nordström, SLU