SkogsEko_4

34 SKOGSEKO NR 4 DECEMBER 2017 Gammal, gles, öppen, ljus, rofylld, vild, artrik, kulturhistorisk. En skog som karaktäriseras av detta är en bra plats för återhämtning, visar forskning. Möjligt med skogsbruk i reh H abiliteringsskogar kallas skogarna viktiga för folkhälsan. – Egentligen är det inga märkvärdiga skogar som blir bra reha- biliteringsskogar, säger Ann Dolling, universitetslektor och en av de som leder forskningsprogrammet ”Skog och Hälsa” på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Det är ett projekt som startades för drygt tio år sedan. Av studierna har en grundregel vaskats fram: ju äldre skog, desto bättre. – Men det är inga täta ”John Bauer-sko- gar” folk vill ha, utan ljusa med perspektiv och fri sikt. Allt oftast skogar som har skötts. Närheten till vatten och en väg, så folk kan ta sig ut till skogen, är andra viktiga faktorer. Programmet är tvärvetenskapligt. För- utom forskare på skogssidan är också med- icinsk personal inblandad. I delprojektet ForRest (Forest for Rest), lät man i en stu- die långtidssjukskrivna med utmattnings- syndrom tillbringa två timmar två gånger i veckan under tre månader i skogen. – De blev inte helt friska, det är viktigt att säga, men de fick en annan grundin- ställning, blev mer glada och harmoniska. Framför allt började de planera och ta tag i sina liv, säger Ann Dolling. När nu skogens påverkan på människ- ans hälsa var dokumenterad, och studien också visade vilken slags skogsmiljö som hade högt rehabiliteringsvärde, var nästa steg att räkna ut om det gick att ha både rehabilitering och virkesproduktion i en och samma skog. Ett problem var att stamantal och kubik är mätbara, men hur mäter man människ- ors upplevelse? Med ett planeringsverktyg ”översatte” då Eva-Maria Nordström, forskare på SLU, de ord som beskrev den ultimata återhämtningsskogen till mer skoglig data. Dessa data användes sedan för att kunna jämföra skogsskötselpla- neringar. Resultatet visade att med en standardskötsel kan rätt stor del av skogen vikas till rehabiliteringsskog utan att mycket virkesvärde går förlorat. – Av våra fallstudier har vi sett att 10 till 15 procent skulle kunna bli en rehabskog utan en för stor påverkan på ekonomin, berättar Eva-Maria Nordström. De cirka två procent av det maximala nuvärdet skogsägaren förlorar, skulle kunna tas igen genom att starta en rehabverksamhet. I studien prövades också några olika skogsskötselalternativ, där man redan från början planerade för en optimal rehab- skog, alltså en gammal och gles skog. Ett sätt är att förlänga omloppstiderna med 10 till 20 år, menar Eva-Maria Nord- ström. – Det finns större möjligheter omman kan vara lite flexibel med tiden för gallring och slutavverkning. Speciellt omman som Inomett helt nytt område inomskogsforskningen studerar forskare vilka skogar somgör sig bäst i folkhälsoarbetet. De har också kommit fram till att det går att förena denna gröna terapi med ren virkesproduktion. TEXT CATHARINA ERICSSON-ULFVES FOTO JOHAN LNDSTÉN