SkogsEko_4

SKOGSEKO NR 4 DECEMBER 2017 29 Sveriges skogspolitik kännetecknas av två jämställda mål – ett miljömål och ett produktionsmål. Ommiljömålet står det bland annat att den biologiska mångfal- den ska säkras, men också att skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden ska värnas. Skogsvårdslagen är inte särskilt tydlig när det gäller skogens sociala värden. I Skogsstyrelsens föreskrifter till lagens 30 § anges vilken hänsyn som ska tas till na- turvården och kulturmiljövården. Några av dessa regler har också betydelse för skogens sociala värden. Bland annat: • Begränsning av hyggenas storlek ska eftersträvas. • Skyddszoner med träd och buskar ska lämnas av hänsyn till bland annat landskapsbild. • Allvarliga körskador ska förhindras. • Framkomligheten på allmänt nyttja- de stigar och permanenta spår och leder får inte försvåras. Här är det inte heller tillåtet med markberedning och plantering. Ofta innebär kraven på hänsyn inga stora kostnader för markägaren. Men kraven på hänsyn får sammantaget inte vara så ingripande att pågående markanvänd- ning avsevärt försvåras. Om detta ändå skulle inträffa får en prioritering göras. Hänsynen till naturvården ska då komma i första hand. Detta gäller bland annat vid organiserat friluftsliv enligt en HD-dom om hur alle- mansrätten ska tolkas samt Miljöbalken: • Om verksamheten ger skador på naturen eller besvär för markäga- ren får arrangören inte längre använda marken på det viset. • Arrangören bör samråda med markägaren. • Samråd kan behövas med kommu- nen eller länsstyrelsen. I Målbilder för god miljöhänsyn finns väg- ledning om vilken hänsyn sommarkäga- ren bör visa i närskogar, friluftsskogar, stigar och leder samt uppehållsplatser. Skogsvårdslagen Målbilder för godmiljöhänsyn Ägare av skog inom en kilometer från en tätortgräns, enligt Lantmäteriet. De tätorter som ingår i statistiken definieras enligt SCB som sammanhängande bebyggelse med minst 200 invånare. Ägare tätortsnära skogar Privata aktiebolag 11,2% Kommuner och landsting 15,2% Staten 1,7% Okänd ägare, i huvudsak fastigheter som inte är skogsfastigheter 14,6% Enskilda ägare 54,5% Övriga privata ägare 2% Juridisk form ej utredd 0,8% Totalareal cirka 1,2milj hektar Organiserat friluftsliv fram en regional skogsstrategi där vi bland annat pekar på den möjligheten. Vi behöver helt enkelt fler entreprenörer, fortsätter han. De krav som ställs på att skogsägaren ska ta hänsyn till skogens sociala värden, är inte särskilt tydliga i skogsvårdslagen. Men det finns ändå krav på hänsyn och dessutom tas skogens sociala värden upp i skogspolitiken som riksdagen klubbade igenom 1993. Mats Blomberg tycker att skogsbruket varit mindre bra på att lyfta fram skogens sociala värden och kunde säkert också varit bättre på att informera och kommu- nicera med människor som berörs av en skogsbruksåtgärd. Men det blir bättre. I och med att de så kallade Målbil- derna för god miljöhänsyn togs fram av skogsbruket, ideella organisationer och myndigheter, så finns konkret vägledning om vilken hänsyn som bör tas (se sidan 30–31). Dessutom finns numera även be- hovet av dialog och information inskrivet i PEFC-certifieringen. – Följer man rekommendationerna i målbilderna, så kommer skogsbruket att nå de skogspolitiska målen. Men man kan inte säga att varje enskild skogsägare mås- te följa målbilderna på varje enskilt objekt, säger Sofia Blomquist, Skogsstyrelsens specialist på skogens sociala värden. Det håller Mats Blomberg med om. – Man måste väga omfattningen på hänsyn mot vad som är rimligt för den enskilde. Vi har flera exempel där vi an- passat avverkningen, sparat vissa partier och avverkat merparten i tätortsnära områden utan konflikt. Planerar man i förväg och tänker på dialogen så funge- rar det. Sofia Blomquist lyfter också fram att det faktiskt finns regler kring det organiserade friluftslivet, något hon inte tror är så känt. Skyldigheterna som nämns i allemansrätten är ganska allmänt hållna, men en dom i Högsta Domstolen från 1996 innebär att om en verksamhet ger skador på naturen eller besvär för markägaren, får arrangören inte längre använda marken på det viset. Och i Miljöbalken står att om en verk- samhet eller åtgärd riskerar att förändra eller påtagligt påverka naturmiljön, krävs samråd med länsstyrelsen eller kommunen. Det kan till exempel gälla stora eller återkommande arrangemang. – Arrangören bör också samråda med berörd markägare innan man startar en organiserad aktivitet i naturen. Det har man kommit fram till efter en utredning kring allemansrätten som Naturvårds- verket gjorde för några år sedan, säger Sofia Blomquist.