SkogsEko 2018_002

ett dike som ändå inte varit till någon nytta. Men att avgöra hur bra ett dike fungerar är inte alltid lätt. – Tyvärr grundas nog skogsägarnas beslut ibland på en slags städiver. Man ser att det är skräp i diket och tror att man måste rensa fast det egentligen inte har någon effekt på vattnet i marken. Att rensa ett helt dikessystem är därför inte alltid lönsamt. Det kan vara bättre att göra en mindre manuell punktinsats och inte ta dit maskiner, fortsätter hon. Orsaken till att man ska vara försiktig, handlar högsta grad också om miljöhän- syn. – Som alltid när man gräver i vatten, finns risk för att slam kommer ut i sjöar och vattendrag. Det stör livet i vattnet, säger Elisabet Andersson. Risken är också att näringsämnen som fosfor och kväve förs ut i sjöar och vattendrag, vilket kan bidra till övergöd- ningen. Dessutom har man sett en större risk för utlakning av metylkvicksilver. – Man pratar också om klimateffek- terna. När man sänker vattennivåerna på näringsrika våtmarker kan det ge stora avgångar av lustgas, och den är mycket farligare än koldioxid. Trädens förmåga att ta upp koldioxid ökar visserligen om de växer bättre, men den nyttan kan inte väga upp klimatgasavgången. Så på dessa marker bör man istället fundera på att täppa igen diken, säger Elisabet Anders- son. SKOGSEKO NR 1 MARS 2018 29 D et går inte att hoppa över grunder- na i skogsskötseln – bra föryngring, röjning och gallring – och tro att gödsling ska göra jobbet. Däremot kan gödsling med kväve ge den där extra effek- ten. Det menar Andreas Drott, markspeci- alist på Skogsstyrelsen. Bäst blir resultatet i medelålders barrskog. – Omman gödslar en gång minst tio år innan avverkning och gör det på rätt typ av mark, kan man få en ökad tillväxt på cirka 15 kubikmeter per hektar i genomsnitt under ungefär tio års tid, säger han. Rätt typ av mark innebär medelgoda marker, alltså normal och väldränerad skogsmark. Skogen behöver också vara välskött. – Brist på kväve begränsar tillväxten. Gödslar man däremot marker där det redan är god tillgång på kväve, får göds- lingen ingen effekt alls på tillväxten, säger Andreas Drott. Tumregeln är att inte gödsla hög- produktiva marker, det vill säga marker med högre ståndortsindex än G30, samt lågproduktiva marker med ståndortsindex lägre än T16. Inte heller torvmarker ska gödslas med kväve. – På torvmarker är det inte brist på kväve som hämmar tillväxten, utan istället brist på fosfor och kalium. I Sverige finns ingen tradition av att för- söka öka tillväxten på torvmarker genom gödsling. Miljöaspekten väger tungt, och torvmarkerna måste i så fall vara dikade med väl fungerade diken. Generellt är det flera miljöaspekter att ta hänsyn till vid gödsling. Det finns bland annat krav på skyddszoner vid vatten och vid hänsynskrävande biotoper. Regelverket som styr hur och var man får gödsla med kväve, innebär att det framför allt är aktu- ellt i norra Sverige och i Mellansverige. Till riskerna med kvävegödsling hör bland annat att allt kväve inte tas upp av växtligheten. Kväveöverskottet kan då utlakas till sjöar och vattendrag. Man ska också ha klart för sig att markvegetationen ändras med till exempel mindre bärris. – Det positiva, förutom den ekonomis- ka aspekten, är att ökad tillväxt är bra för klimatet. Mer koldioxid tas upp av träden och mer kol lagras i träd och mark. Även askåterföring kan ha positiv effekt på trädtillväxten. Men i första hand förs inte askan tillbaka för tillväxtens skull, utan för att ta tillbaka de näringsämnen som går förlorade vid uttag av grot. Uttag av biomassa leder också till att marken blir surare, vilket kompenseras av askan. Kvävegödsling kan lyfta tillväxten Gödslingmed kväve är en av demest lönsamma åtgär- derna för att höja tillväxten i skogen – omden görs under rätt förutsättningar. TEXT MARIA LARSSON FOTO KENNETH JOHANSSON www. Läs mer om gödsling på skogsstyrelsen.se/bruka-skog/godsling Elisabet Andersson, Skogsstyrelsen Ulf Sikström, Skogforsk