SkogsEko 2018_002

U nder 1700-talet gjorde torparen dagsverken på går- darna i utbyte mot dispositionsrätten av torpet och en jordlapp som gav det nödvändigaste. Backstugorna däremot befolkades av marginaliserade människor som fattiga äldre, prostituerade, kriminella – eller av hantverkare. Hos länsmän och kronofogdar hade backstugusittaren status av ren paria, medan den oumbärlige torparen uppfattades som ”arbet- sam, skötsam och positiv”. I samband med laga skiftet sker en social förskjutning och sammansättningen i stugorna förändras. När byarna sprängs och gårdarna flyttas ut blir det inte lika attraktivt för bönderna att ha torpare. Avstånden till torpen blev för korta och ibland avhystes torparen när gårdarna delades för att bonden behövde både huset och den uppodlade marken. Under andra halvan av 1800-talet minskar därför antalet torp. Backstugorna ökar däremot dramatiskt och bebos nu av fattiga familjer utan egen jord. Bilden av backstugusittaren uppvärderas i takt med att småbönderna blir beroende av deras arbetskraft i samband med arbetstoppar i jord- eller skogsbruket. På de större jordbruken fanns istället statare. Låt oss besöka backstugusittaren som bor i en liten omålad timrad enkelstuga med torvtak. Dörren sitter på sidan av huset och när vi knackar på kommer vi in i en farstu. Rakt fram finns en kamma- re och till vänster själva stugrummet som sträcker sig från den ena långsidan till den andra. Rummet fungerar både som kök, vardagsrum och sovrum. Fram till 1800-talets mitt var detta den vanligaste bostaden för alla som bodde på landsbygden. Någon särskild hantverkare för husbyggen behövdes inte; i princip varenda vuxen man som hade tillgång till timmer kunde timra sitt eget hus. En vanlig missuppfattning är att backstugan var ingrävd i en slänt. I och för sig förekom det att både torp och backstugor bygg- des på det sättet, men ordet backstuga kommer från begreppet ”backe” som finns kvar i uttrycket ”ställd på bar backe”, det vill säga att ingenting äga utan bo direkt på backen. Skogen var helt avgörande för både backstugusittare och torpare under 1800-talets andra hälft. I skogsbygder fanns möj- lighet till extra dagsverken och alternativa utkomstmöjligheter. Kolning, tjärframställning, trädfällning, flottning eller arbete på transportabla sågar fick stor betydelse för försörjningen. Dessutom gavs tillfälle till jakt och fiske, vilket inte var tillåtet men naturligtvis förekom ymnigt. Slutligen rymde skogen då som nu sin rikedom av bär, ved, näver, möbelvirke med mera. 1800-talets backstugusittare satt definitivt inte av tiden. De ut- gjorde snarare en rörlig grupp med friheten som riskkapital, en slags dåtidens frilansare, tillgängliga när- helst ett par extra nävar behövdes. Några backstugusittare i jordbru- ket finns inte kvar idag. Men den som hyr ett litet jordlöst torp i skogskanten och sitter där med sin dator, får kanske lov att sträcka på sig och kalla sig backstugu- sittare? SKOGSEKO NR 1 MARS 2018 20 Ställd på bar backe Kliv försiktigt och se dig om. Skogen är fylld avminnen. Rätt somdet är kan du se spåren efter något somhaft en viktig funktion för någon annan, i en annan tid. TEXT ANNA SJÖSTRAND ILLUSTRATION ULF LUNDKVIST 1827 fanns 7 349 torp och 2 050 backstugor i Östergötland. Vid 1800-talets slut sjunker antalet torp dramatiskt och backstugorna ökar. Siffrorna blir i stort sett de omvända. (Källa Tabellverket). Tack till Kalle Bäck som är professor i historia vid Linkö- pings universitet. Han är specialiserad på hur den vanliga människan dragit sig fram i den här jäm- merdalen, långt från kungliga banketter.