SkogsEko 2018_002

14 SKOGSEKO NR 1 MARS 2018 IngridochLennart Brorssonblev inte så gladanär deupptäckte att en nyckelbiotop registrerats påderas mark. De förstår viktenavatt skyd- danaturvärden, menhadevelat ha större inflytandeöver processen. TEXT ANNA FROSTER FOTO MARIE BIRKL > Ingrid och Lennart Brorsson i Lit utanför Östersund äger omkring 300 hektar skog tillsammans. − Vi skyddar en del av det frivilligt i vår skogs- bruksplan, vi är inte intresserade av någon rovdrift på naturen, förklarar Lennart. Men när de anmälde ett område för avverkning och fick veta att en del av det just hade klassats som nyckelbiotop blev Ingrid och Lennart fundersamma. Hade er rådgivare på Norrskog sagt något om naturvärdena här? − Ja, och därför avsatte vi en del av området i skogsbruksplanen, men han ser ju det hela lite mer ur ett ekonomiskt perspektiv. De åkte ut med Skogsstyrelsen för att få en förklaring. − Det är gammal blandskog med många gamla sälgar. Skogskonsulenten kunde visa på orkidéer och mossor, det var roligt att få höra hans syn och det kändes vettigt, säger Lennart. Ingrid håller med, men tycker att problemet var att Skogsstyrelsen inte var beredd att lyssna och kompromissa. − Om vi släppte de här 22 hektaren så tänkte vi att vi skulle kunna dra gränsen vid vägen och av- verka det som ligger på andra sidan. Det är ett enda hektar, och skogen där kommer antagligen att blåsa omkull i nästa västliga storm. Men Skogsstyrelsen är noga med att följa sina rutiner och behandla alla lika. De gick inte med på att den del av nyckelbiotopen som ligger på andra sidan vägen skulle brukas. Ingrid och Lennart tycker att det kändes stelbent, med tanke på att de ändå gick med på att ett stort område skyddades. En uppoffring enligt dem. − Vi har köpt mer skog allteftersom. Omman investerar måste man också betala räntor och amor- teringar. För oss är det viktigt att ha ett kontinuer- ligt skogsbruk. Kan ni betala räntor och amorteringar med ersättningen som ni fick för biotopskyddet? − Ja, det är inte dåligt betalt, men det är ju en engångsersättning. Det är inte som en skog som man kan fortsätta bruka och få ut pengar av. Den är låst. Vi kan vandra där och jaga, men inte bruka den, säger Ingrid. Enligt Skogsstyrelsen ska ersättningen räcka gott och väl till att köpa en likvärdig skog. Men Ingrid och Lennart säger att de är för gamla för att köpa mer skog, och att de inte vill ha fler utspridda skiften. Lennart betonar igen att de förstår att man måste spara skog för växt- och djurlivet. Men de vill gärna ha en dialog. Ingrid fyller i att tjänstemännen gör sitt bästa, men de har krav uppifrån. Hon anser att de som bestämmer har för liten insikt om vad det innebär att äga mark och skog. ”Finns inget utrymme för kompromisser” Ingrid och Lennart Brorsson, skogsägare från Lit, önskar att Skogsstyrelsen var mer lyhörd i frågorna om nyckelbiotoper och skydd av skog.