SkogsEko 2018_002

Magnus Kindbom, LRF Skogsägarna Johan Åberg, Skogsstyrelsen Erik Kretz, Skogsstyrelsen Christian Rimpi, Jokkmokks allmänning arbete som gjorts inom samverkansprocessen för nyckelbiotoper. Här ingår representanter från både myndigheter och skogsbruket och en av arbetsgrupperna fokuserar på nordvästra Sverige. – Jag hoppas att man kommer att kunna skilja ut de mest värdefulla områdena på ett bättre sätt än tidigare med den nya metoden. Men jag är inte så säker på att det räcker med enbart en metod ens i vårt område, det är möjligt att ännu mer lokal anpassning behövs, säger Christian Rimpi, allmänningsförvaltare på Jokkmokks allmän- ningsskogar och en av dem som deltar i samver- kansprocessen. LRF Skogsägarna där Magnus Kindbom är skogsdirektör, är klart kritiska till den utvecklade inventeringsmetoden. Organisationen menar att Skogsstyrelsen ”enbart skrapat på ytan” och att problemen finns kvar. Men LRF Skogsägarnas kritik handlar egent- ligen främst om registreringen av nyckelbiotoper generellt, inte enbart i nordvästra Sverige. Organisa- tionen vill att Skogsstyrelsen upphör med registre- ringen. – Ja, under de förutsättningar som gäller nu, säger Magnus Kindbom och fortsätter: – Skogsägare måste få ersättning utom för de områden de frivilligt åtar sig att undanta från skogsbruk och den hänsyn sommåste tas enligt skogsvårdslagen. Men Skogsstyrelsen har inga planer på att sluta inventera och registrera nyckelbiotoper. Istället lyfter man gång på gång fram att nyckelbiotops- inventeringen är ett kunskapsunderlag – inte en skyddsform. – För skogsbruket som både ska tänka på pro- duktion och naturvärden borde inventeringen vara viktig. För oss sommyndighet behövs inventeringen bland annat för att få ett så kostnadseffektivt arbete med formellt skydd sommöjligt, säger Johan Åberg, ansvarig för områdesskydd på Skogsstyrelsen, och syftar på att det är områdena med störst betydel- se för flora och fauna som behöver identifieras och skyddas. Arbetet i samverkansprocessen fortsätter under året med målet att knyta upp de knutar som gör nyckelbiotoper till en sådan infekterad fråga. Bland annat jobbar man med förslag som ska innebära att Skogsstyrelsens kommunikation med skogsägarna blir bättre. Ett annat område är att höja kompetensen om nyckelbiotoper bland tjänstemän i skogsbruket. Och så den stora frågan om invente- ringsmetoden i resten av Sverige. Även här handlar det om fortsatt metodutveckling men även om uppföljning och kvalitetssäkring. Christian Rimpi, Jokkmokks allmänning, säger att han tror på processen och att man under året förhoppningsvis landar i en lösning som är bra för både naturvården och skogsbruket. – Men till syende och sist handlar det om hur bedömningsnivåerna läggs, säger han. Parallellt med samverkansprocessen pågår förberedelserna inför den nationella nyckelbiotopsinventeringen som regeringen aviserade i budgeten för 2018. Någon sådan systematisk nyckelbiotopsinventering har inte gjorts sedan 2006 och många skogar med höga naturvärden återstår att inventera. Inventeringen ska enligt reger- ingen pågå under tio år. 200 mil- joner kronor är avsatta för detta arbete i regeringens budget. Men något formellt uppdrag med närmare anvisningar, hade fortfarande inte kommit vid denna tidnings presslägg- ning.