Kyrkfack nr1 2018

KYRKFACK 1/18 3 LEDAREN BROR HOLM FÖRBUNDSORDFÖRANDE ” Vårsol i Svenska kyrkan Leder samman- slagningarna till bättre psykosocial hälsa, minskar stressen och ökar arbetsglädjen? Eller är samman- slagningarna inte svaret på alla frågor? Vårsolens strålar letar sig in i våra hem och hus. De är välkomna och efterlängtade. Fastän vi får solen rätt i ansiktet och egentligen besväras av den så svarar vi avvärjande mot varje försök till avskärmning: ”Nej, nej, stäng inte ute solen.” Men vårsolen är också avslöjande till sitt väsen. Solstrålarna avslöjar det vi inte såg eller ville se. Dammet som lagt sig och spindelväv som hänger på ”fel” ställen. En medarbetare kommenterade detta på ett tydligt sätt. ”Det var nog fel tidpunkt att byta glasögon i vårsolens tid. Nu ser jag också det jag inte vill se.” Kyrkfack är denna gång en tydlig ”vårsol”. Den speglar KyrkAs arbete på olika sätt och lyfter fram frågor som behöver få komma fram i ljuset. Med hjälp av expertis, som har stor veten- skaplig kunnighet och bred erfarenhet inom området – Ann-Sophie och Per Hansson – har KyrkA startat en unik undersökning. Den är den första i sitt slag, som görs om hur personal har påverkats av sammanslagningar i Svenska kyrkan. Kärnfrågan i studien är om och hur de många sammanslagningarna till större enheter i Svenska kyrkan har påverkat arbetsmiljön och de anställdas upplevelse av hälsa och stress. ”Vi vet från tidigare forskning att strukturförändringar innebär påfrestningar på människor i organisationen”, säger Ann-Sophie Hansson. KyrkA som månar om alla medlemmar som arbetar i Svenska kyrkan vill också denna gång lyfta fram hur akademiker som inte arbetar direkt i den församlingsvårdande verksamheten har påverkats. Resultat av denna undersökning ser vi med spänning fram emot. Leder sammanslagningarna slagningarna till bättre psykosocial hälsa, minskar stressen och ökar arbetsglädjen? Eller är sammanslagningarna inte svaret på alla frågor? Det som gör mig mest förundrad är att ingen annan gjort denna undersökning tidigare! Hade inte en sådan undersökning varit självklar innan Svenska kyrkan fortsatte sitt sammanslående av enheter i kyrkan. Förhoppningsvis kommer fler undersökningar i spåren av den KyrkA gör. Jag hoppas det, för inte är väl Svenska kyrkan rädd för vårsolen? På ett föredömligt sätt lyfter Inger Lise Olsen, nationell handläggare för genderfrågor på kyrkokansliet, fram tystnadskulturen i Svenska kyrkan. Det är inte nog med att medarbetare drabbats av hela bredden av sexuella kränkningar och brott. När den som drabbats vänder sig till chefer blir de alltför ofta inte tagna på allvar. ”Det är riktigt dåligt betyg till oss hur vi är som kyrka”, säger Inger Lise Olsen och jag håller med henne. Det måste bli ett slut på denna rädsla hos chefer. Rädsla för sitt eget bästa. Det är inte lätt men rätt att ta tag i frågan. ”Vi har en tysthetskultur i Svenska kyrkan”, anser Inger Lise Olsen. Tysthetskulturen i Svenska kyrkan är rätt och riktig om det handlar om församlingstystnadsplikt, själavårdande samtal och bikt. Då är den självklar och ska obrottsligt hållas, men inom kränkningarnas område får den inte finnas. Kränkningar måste omedelbart upphöra och om sådana sker ska det vara självklart att vända sig till chefen, som vet hur han eller hon ska agera, men som framförallt vågar agera. Vi andra ska sluta vara möjliggörarare. Här måste vårsolen få lysa med full kraft. Kyrkfack låter också vårsolen lysa över hur kollektivavtalet kom till. Jag kommenterar inte det mer. Artikeln talar för sig själv. Mycken vårsol som värmer och inger hopp önskar jag dig!