Rapport 2019-5

Metodbilaga 57 Metodbilaga Analytisk ansats Den metod som används i studien är en så kallad ”staggered difference-in-differenceanalys”. Metoden används för att mäta förändringar i ett utfall som skett i samband med att en grupp har påverkats av en insats (behandlingsgruppen), medan en annan grupp inte har gjort det (kontrollgruppen) och att införandet har skett successivt. Utfallet kan till exempel vara antalet sjukfall och insatsen till exempel att införa förenklat intyg. Genom en successiv imple- mentering av en insats kan en staggered difference-in-difference- modell utnyttja att kontrollgruppen dels kan vara enheter som ännu inte påverkats av insatsen vid en viss tidpunkt (men som påverkas senare), dels kan vara enheter som aldrig kommer att påverkas av insatsen. Den beskrivande analysen (tabell 2.1) visar på skillnader i utfall mellan de vårdenheter som har infört och de som inte har infört för- enklat läkarintyg redan före införandet. Detta är en av anledningarna till att det är svårt att göra en direkt jämförelse av hur exempelvis antalet sjukfall har förändrats till följd av att vårdenheter och regioner införde förenklat läkarintyg. I stället måste vi använda oss av en ansats där vi undersöker förändringar inom samma enhet. Den för- ändringen kan vi sedan jämföra med andra enheters förändringar inom samma tidsperiod. Difference-in-difference-analysen tar dessutom hänsyn till att det kan ske samtidiga förändringar i andra viktiga samhällsfaktorer, genom att kontrollera för tidsfixa effekter. Utöver det inkluderar analysen socioekonomiska och demografiska egenskaper hos de som ansökt om sjukpenning som kan ha ändrats på olika sätt över tid mellan olika vårdenheter respektive regioner, vilket också skulle kunna påverka