Rapport 2018-7

Sammanfattning 7 Sammanfattning I Sverige utgörs inkomsttryggheten vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom dels av en offentlig sjukförsäkring, dels av en komplet- terande kollektivavtalad sjukförsäkring. Den kollektivavtalade sjukförsäkringen omfattar alla som arbetar på en arbetsplats med kollektivavtal, det vill säga 90 procent av alla anställda. För att få ut ersättning från avtalssjukförsäkringen måste man, precis som när det gäller den offentliga sjukförsäkringen, skicka in en ansö- kan. De flesta vet att de ska vända sig till Försäkringskassan för att ansöka om ersättning från den offentliga sjukförsäkringen. Troligtvis är det färre som vet att de även kan få ersättning enligt kollektivavtal när de blir långtidssjukskrivna eller beviljas sjuk- eller aktivitets- ersättning. Det finns därför skäl att tro att många går miste om den ersättning de har rätt till från avtalssjukförsäkringen. Den som inte känner till att arbetsplatsens kollektivavtal medför en avtalssjuk- försäkring, alternativt inte ens är medvetna om att arbetsplatsen har ett kollektivavtal, kommer heller inte att ansöka om ersättning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Om många individer går miste om den avtalsersättning som de har rätt till är detta allvarligt, eftersom avtalssjukförsäkringen i dag utgör en stor och ökande del av det totala inkomstskyddet vid långvarig sjukfrånvaro. Syftet med den här rapporten är att granska hur den kollektivavtalade avtalssjukförsäkringen används inom offentlig sektor. Det är särskilt viktigt att diskutera vad det kan få för konsekvenser att en viktig del av sjukförsäkringssystemet bygger på att allmänheten är tillräckligt välinformerad för att förstå sitt eget försäkringsskydd och därigenom få ut den avtalsersättning de har rätt till.