Rapport 2018-5

Kostnadseffektivitet och kontroll 90 I de fall där kontrollen är osynlig eller om risken att upptäckas vid fusk är liten i förhållande till värdet av att få ersättningen, så kommer det finnas direkta intäkter att hämta genom att identifiera felen. Kon- trollverksamheten är då lönsam att bygga ut så länge kostnaden för den utökade kontrollen är lägre än intäkten till följd av de upptäckta felen. I sammanhanget är det också nödvändigt att uppmärksamma vilken typ av fel det handlar om. Kontrollen är verkningsfull när personer är medvetna om att de gör fel. Om felen är omedvetna så kan det behö- vas andra verktyg än kontroll för att komma tillrätta med dem. I detta kapitel resonerar vi i termer av kostnadseffektivitet: Att kontrollen kan motiveras samhällsekonomiskt till den gräns där intäkterna, det vill säga de minskade kostnaderna för felaktiga utbetalningar, är lägre än kostnaden för att upptäcka dem. Vi illu- strerar även behovet av att bedriva en inte bara träffsäker utan även effektiv kontrollverksamhet. Som en del i argumentationen lyfter vi fram fördelar med att kontrollens kostnader och intäkter är kommu- nicerande kärl. Argumentet bygger på att drivkraften att konstruera system för effektiv kontroll ökar om verksamheten har möjlighet att utnyttja en del av de resurser som de samtidigt sparar, det vill säga minskningen i felaktiga utbetalningar. Det samhällsekonomiska perspektivet blir i dag lidande, eftersom kontrollen bekostas av myn- digheten genom sitt förvaltningsanslag samtidigt som minskade felutbetalningar huvudsakligen syns som minskade utgifter i statsbudgeten. Kapitlet är illustrerat med exempel tagna ifrån den tillfälliga föräldra- penningen men resonemanget generellt överförbart till andra förmå- ner. Lärdomar från kapitlet gäller bland annat hur Försäkringskassan kan göra en avvägning i att förhindra att omedvetna fel görs och hur riskbaserade urval kan användas för att identifiera och avskräcka medvetna fel.