Rapport 2018-5

Tydligheten i det juridiska stödet och de rättsliga riskerna 84 Av artikel 22 i dataskyddsförordningen framgår att den enskilde som huvudregel har rätt att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på någon form av automatiserat beslutsfattande, inbegripet profilering, om beslutet kan ha rättsliga följder för den enskilde eller på liknande sätt i betydande grad påverkar honom eller henne. Automatiserat beslutsfattande kan vara tillåtet om det är nödvändigt för att ingå eller fullgöra ett avtal mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige eller om den enskilde har gett sitt uttryckliga samtycke. Det kan även vara tillåtet enligt särskild lagstiftning. Automatiserade beslut kan fattas med eller utan profilering. Omvänt kan profilering användas utan att det leder till ett automatiserat beslut. Profilering utgör en behandling av personuppgifter som måste utföras i enlighet med samtliga bestämmelser i dataskyddsförordningen. Den försäkrades rätt att få information om vilka personuppgifter som myndigheterna behandlar kommer således att förstärkas när EU:s nya dataskyddsförordning blir svensk lagstiftning. Av artikel 13.2.f följer att den enskilde har rätt att få information om datahanteringens bakomliggande algoritmer. Enligt artikeln ska den personupp- giftsansvarige vid insamlingen av personuppgifter informera den registrerade om det förekommer automatiserat beslutsfattande, inbegripet profilering enligt artikel 22.1 och 22.4, och att det i dessa fall ska lämnas meningsfull information om logiken bakom samt betydelsen och de förutsedda följderna av sådan behandling för den registrerade. Artikel 22 innebär att Försäkringskassan inte får fatta beslut enbart grundade på urvalsprofilering, om inget av undantagen i artikel 22 gäller. Beslutet måste alltså innehålla manuell handläggning. För- säkringskassan framhåller i detta sammanhang att det inte är något problem eftersom myndigheten inte fattar några beslut genom urvalsprofilerna. Urvalsprofileringen syftar till att peka ut ärenden med förhöjd risk för fel. Det är fortfarande handläggare som måste kontrollera om den försäkrade verkligen har begått ett fel och om felet i så fall ska påverka rätten till ersättning. Det går möjligen att invända mot detta resonemang med att urvalsprofilerna likväl inne- fattar något slags beslut genom att sortera bort ärenden med låg risk och därmed styra det urval som handläggaren arbetar med. Om en försäkrad blir kontrollerad i ökad omfattning på grund av urvalet skulle det kunna räknas som en sådan legal effekt som avses i