Rapport 2018-5

Försäkringskassans arbete med riskbaserade kontroller 48 har en hög risk för felaktigheter eller en något lägre risk för felak- tigheter kombinerat med ett stort förväntat kommande uttag av till- fällig föräldrapenning som väljs ut till kontroll. Sannolikheten för fel baseras på Försäkringskassans erfarenheter om situationer kring personer som tidigare fått en felutbetalning av tillfällig föräldrapenning och även på deras egenskaper. Modellen bygger på registerinformation och inrapporterade uppgifter och på information om tidigare felaktigheter som fångats i de slumpmässiga kontrollerna. Enligt representanter för Försäkringskassan är det fram- för allt information om beteendemönster vid uttag av förmånen som har betydelse. Variablerna i riskmodellen har inte förändrats sedan modellen infördes. Myndigheten har sedan hösten 2016 flyttat tidpunkten för kontroll till före beslutet i ärendena. Det har medfört att myndigheten inte först betalar ut pengarna för att sedan återkräva dem. Försäkringskassan betonar också att det juridiska läget är annorlunda när kontrollen sker före beslut och utbetalning. Representanter för myndigheten säger att ”då ligger bevisbördan på den försäkrade. Men har vi betalt ut, då ligger bevisbördan på oss som myndighet att kunna bevisa att någonting var fel.” Utöver de riskbaserade kontrollerna utvecklar Försäkringskassan sedan mars 2017 en uppföljningskontroll. Kontrollen bygger på resultatet av riskkontrollen, på så sätt att en person som valts ut i den och uppgivit felaktigheter i ansökan även hamnar i en uppföljnings- kontroll. Uppföljningskontrollen genomförs även om det nya ärendet har ett lågt riskvärde eller om det rör sig om lite pengar. Grundtanken med uppföljningskontrollen är att myndigheten ska fortsätta att kontrollera en person som har gjort fel en tid framåt. Försäkringskassan uppfattar själva att detta har ett väldigt starkt signalvärde, genom att myndigheten inte släpper taget om en person som gjort fel.