Rapport 2018-5

Kontrollverksamheten på Försäkringskassan – övergripande principer 41 signaler som kommer in är godtyckliga när det gäller vilka personer som väljer att vidarebefordra en signal och om vem. I och med det kan risken för att upptäckas inte vara lika stor för två personer som i grunden har gjort samma fel. Risken beror snarare på vilken omgiv- ningen är. Riktade kontroller har också använts inom Försäkringskassan, men har nu minskat i betydelse. Dessa användes före eller efter beslut om utbetalning av en förmån. Det kunde till exempel handla om att kon- trollera ärenden inom tandvårdsstöd där en viss typ av åtgärder har använts. Metoden kan betraktas som en förenklad form av riskbase- rade kontroller, byggd på bara en bakgrundsvariabel. Metoden har av den anledningen samma egenskaper som de riskbaserade kontrollerna när det gäller träffsäkerhet, effektivitet och rättssäkerhet. En sista metod som tillämpas är en kombination av riskbaserat och handläggarbedömt urval . Metoden går ut på att tillämpa en riskbase- rad metod för att snäva in grupper med högre sannolikhet för bidrags- brott eller missutnyttjande av socialförsäkringen. Därefter görs en screening av utfallet där utredaren fördjupar urvalsprofilens resultat. Träffsäkerheten i en sådan kombinerad kontrollprocedur är hög. Men ur ett rättssäkerhets- och effektivitetsperspektiv så finns det ett flertal frågetecken med att tillämpa en sådan metod. Ett är att en stor mängd mottagare av ersättning blir bortsorterade genom det riskbase- rade urvalet. Om profilen är byggd på slumpmässiga uppföljningsdata så är inte detta nödvändigtvis något problem, men handläggarurvalet medför sedan också en risk för att uppföljningen färgas av stereotypa föreställningar.