Rapport 2018-5

Kontrollverksamheten på Försäkringskassan – övergripande principer 29 ringsvariablerna, exempelvis socioekonomisk ställning, språk- kunskaper, eller förekomst av tidigare felaktigheter eller avvikelser. Men det finns fortfarande risk att sammanblandningseffekter kan generera utfall där specifika grupper följs upp i en utsträckning som inte motsvarar deras risk för fusk. Dessa sammanblandningseffekter kallas inom statistiken för confounding . Frågan behandlas vidare i kapitel 6. 2.1.2 Kontrollutredning vid misstanke om brott Kontrollutredning är en specifik form av utredning på Försäkrings- kassan. En kontrollutredning ska förebygga, upptäcka och utreda bidragsbrott. Det handlar om ärenden där Försäkringskassan miss- tänker att någon medvetet försökt få ersättning på felaktiga grunder. Myndigheten har nio kontrollutredningsenheter, vilka organisatoriskt tillhör verksamhetsområde Kontroll på avdelningen för Gemensamma försäkringsfrågor. När en förmånshandläggare som handlägger en ansökan om en för- mån bedömer att ett ärende borde utredas som en kontrollutredning ska hen lämna information om det till en kontrollutredningsenhet. För att ärendet ska hanteras av kontrollutredningsenheten ska det finnas uppgifter i ärendet som visar på att personen kan ha haft för avsikt att få ersättning på felaktiga grunder. Signalerna, eller impulserna som de kallas inom kontrollutredningsverksamheten, kan komma från flera källor. Det kan vara från allmänheten, från andra myndigheter, från andra organisatoriska delar av Försäkringskassan eller från för- månshandläggaren som själv misstänker att något inte står rätt till. De kan också vara genererade av en riskbaserad urvalsprofil. I normalfallet ska alltså en förmånshandläggare som anser att ett ärende bör utredas som en kontrollutredning för misstänkt bidrags- brott i förmånsärendets journal redogöra för vilka uppgifter som är felaktiga. Förmånshandläggaren ska då motivera varför hen anser att ärendet ska utredas som en kontrollutredning för misstänkt bidrags- brott för att underlätta för kontrollutredaren att ta ställning till om det ska göras en fortsatt utredning eller inte.