Rapport 2018-5

Inledning 19 1 Inledning Det har blivit allt vanligare att företag och myndigheter använder profileringsmodeller. En profileringsmodell utnyttjar statistiska metoder för att bedöma olika typer av risker. Användningen har ökat i takt med att tillgången till individdata har ökat. Profileringsmodel- lerna används inom vitt skilda verksamheter, exempelvis för att bedöma kreditrisker och för att upptäcka fusk inom olika områden. Men riskbedömning är i sig inget nytt, varken i samhället eller inom Försäkringskassans verksamhet. Under den tid Försäkringskassan inte hade tillgång till den stora mängden data var det i stället företrädesvis enskilda handläggare som gjorde riskbedömningen, med mer eller mindre stöd för bedömningen i interna dokument. I dag innehåller myndighetens handläggning ett större inslag av automatisering, vilket i sig ofta ställer krav på maskinell identifiering av olika typer av risker. Försäkringskassans beslut om rätten till en förmån kan innefatta både svåra bedömningsmoment och mer rutinartad handläggning. Men oavsett handläggningens komplexitet finns alltid en risk för att en ansökan kan leda till ett felaktigt beslut. Risken finns oavsett om ansökan hanteras helt och hållet maskinellt eller om den helt eller delvis handläggs manuellt. Risken finns också oberoende av om felaktigheten är avsiktlig eller oavsiktlig. Försäkringskassan genom- för löpande kontroller för att hantera dessa risker. Dessa kontroller sker såväl före som efter det att myndigheten fattar beslut om rätten till en förmån. Ur ett brett samhällsekonomiskt perspektiv handlar det om att genom- föra kontroller på ett sätt så att varje förmån kommer alla till del i den omfattning som de är berättigade till. Kontrollerna syftar också till att hitta de personer som ansöker om en förmån men som av olika skäl inte är berättigade till den.