Rapport 2017-09

Bilaga 1 59 I ett domsnytt som gällde en kammarrättsdom ansåg Försäkrings- kassan att i de fall det är medicinskt motiverat att bedöma arbets- förmågan för en period i stället för dag för dag, så bör utgångs- punkten vara den försäkrades veckoarbetstid. En längre period än två veckor bör det normalt inte vara aktuellt att beakta. Vid bedömningen bör det uppmärksammas att sambandet mellan de medicinska fakto- rerna och förläggningen av arbetstiden vanligtvis är svagare ju längre perioden är. 77 Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar för anställda som är sjukskrivna regleras i socialförsäkringsbalken. Där anges att den försäkrades arbetsgivare efter samråd med den försäkrade ska lämna de upplys- ningar till Försäkringskassan som behövs för att den försäkrades behov av rehabilitering ska kunna klarläggas. Arbetsgivaren ska också svara för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Det innebär också att den anställde efter bästa förmåga aktivt ska medverka i rehabiliteringen. 78 Syftet med rehabiliterings- åtgärderna är att den anställda ska kunna fortsätta eller återgå i sitt arbete. Enligt lagens förarbete kan exempel på åtgärder som kan behöva vidtas vara förändringar i den fysiska arbetsmiljön, arbetsför- delningen, arbetsuppgifterna och arbetstiden. Andra exempel på åtgärder är särskilda informationsinsatser, arbetsträning och arbets- prövning. I vissa fall kan arbetsgivaren behöva försöka bereda en anställd andra och mer lämpliga arbetsuppgifter inom ramen för anställningen. 79 I socialförsäkringsbalken hänvisar man till arbets- miljölagen, där det framgår att arbetsgivarens ansvar enligt arbets- miljölagen 80 är att se till att det finns en lämplig organisation för arbetsanpassning och rehabilitering på arbetsplatsen. 77 Försäkringskassan (2013a), Kammarrätten i Jönköpings dom den 11 april 2013 i mål nr. 3896-12. 78 30 kap. 3 och 6-7 §§ socialförsäkringsbalken. 79 Prop. 2006/07:59 s. 34. 80 SFS 1977:1160.