Rapport 2017-09

Avslutande diskussion 50 de lösningar som möjliggör för den försäkrade att återgå i arbete i varje enskilt fall. Försäkringskassan bör också, inom ramen för sitt samordningsansvar, informera arbetsgivare om deras skyldigheter, om inte arbetsgivaren självmant gör det som lagen kräver. Detta för att arbetsgivaren ska förstå vad som åligger hen och ta sitt ansvar. Det är viktigt att arbets- givaren förstår sin del i sjukskrivningsprocessen, så att allt som kan göras på arbetsplatsen faktiskt genomförs inom den tidsram som rehabiliteringskedjan ger. Samordningsansvaret innebär också att övriga relevanta aktörer ska göras delaktiga i planeringen av ärendet. Slutligen vill ISF betona att de bedömningar som enligt rehabilite- ringskedjan ska göras efter 90 och 180 dagar i sjukfallet inte bara bör ses som en bedömning av rätten till ersättning vid de olika tidsgrän- serna. Tidsgränserna bör även vara tidpunkter då Försäkringskassan ska göra en systematisk värdering av om ärenden har utretts som det är tänkt. Bedömningarna efter 90 och 180 dagar bör alltså ses som en sammanvägning och sammanfattning av de utredningar och kontakter som bör ha påbörjats långt tidigare i sjukskrivningsprocessen.