Rapport 2017-09

Avslutande diskussion 49 i vissa fall förlänga sjukfallet och fördröja återgången till arbete. 50 Det gäller med andra ord att urvalsprocessen är grundlig och bedöm- ningarna blir de rätta för att förhindra obefogade och onödiga åtgär- der. Försäkringskassan har sedan några år valt att dela upp ärende- handläggningen i tre olika kundflöden. De ärenden som hamnar i Kundflöde 1 är av kortare och enklare art där den försäkrade bedöms kunna återgå i ordinarie sysselsättning utan personlig kontakt med Försäkringskassan. Kundflöde 2 ska innehålla de ärenden som kan bli längre men där den försäkrade inte behöver direkta insatser av För- säkringskassan, medan kundflöde 3 ska innehålla de ärenden där den försäkrade behöver någon form av aktivitet från Försäkringskassans sida, till exempel ett möte, vidare utredning eller samordning. ISF anser att en sådan uppdelning förutsätter att Försäkringskassan aktivt utreder ärenden och på så sätt kan välja ut vilka ärenden som behöver utredas vidare, och att myndigheten dessutom aktivt bevakar de ären- den som myndigheten i början av sjukfallet bedömer sakna behov av ytterligare utredning. Om Försäkringskassans hantering av sjukskriv- ningsprocessen fortsätter på den väg som denna granskning visar så minskar förutsättningarna för att kunna handlägga i olika kundflöden, eftersom den aktiva handläggningen är en förutsättning för att fördela ärenden i olika kundflöden. För att den försäkrade ska få möjlighet att återgå i arbete behöver alltså Försäkringskassan fullgöra sina skyldigheter i enlighet med lagstiftningen. I annat fall kan den försäkrade hamna i en situation där Försäkringskassan inte längre kan bevilja sjukpenning utifrån reha- biliteringskedjans regler, samtidigt som myndigheten, i samarbete med övriga aktörer som arbetsgivaren och hälso- och sjukvården, inte gjort tillräckligt för att göra det möjligt för den försäkrade att återgå i arbete. Samtidigt behöver även andra aktörers inflytande i sjukskrivnings- processen uppmärksammas. Oavsett vad utredningar och kontakter mynnar ut i anser ISF att de olika aktörerna bör få vara en aktiv del av ett eventuellt utrednings- och planeringsarbete när så behövs, där den försäkrade givetvis är den mest centrala aktören. Den försäk- rade är, tillsammans med arbetsgivaren, hälso- och sjukvården och Arbetsförmedlingen, de aktörer som bäst kan identifiera och hitta 50 ISF (2011a), ISF (2012a), samt ISF (2014).