Rapport 2017-09

Avslutande diskussion 46 Registreringar och dokumenterade bedömningar behöver överensstämma Granskningen visar också att överensstämmelsen behöver bli bättre mellan de bedömningar som dokumenteras i sjukpenningakterna och vilka av dessa bedömningar som återfinns i DoA-registret. I urvalet som gäller bedömningar efter 90 dagar är överensstämmelsen mellan akterna och DoA-registret cirka 65 procent, medan det i urvalet som gäller bedömningar efter 180 dagar är cirka 80 procent. Resultaten understryker att det är problematiskt att basera redovis- ningar som gäller antalet genomförda bedömningar enbart på register- data. Man kan med andra ord inte förutsätta att varje registrering står för att det genomförts en bedömning eller att bedömningen är av till- räcklig kvalitet. ISF är medveten om att Försäkringskassan följer upp kvaliteten i handläggningen med hjälp av sin kvalitetsutvecklingsmodell. Men det påverkar inte den felmarginal som finns i registerdata när För- säkringskassan redovisar antalet genomförda bedömningar efter 90 respektive 180 dagar i rehabiliteringskedjan. Grundläggande utredningar behöver bli bättre Utöver iakttagelserna kring de bedömningar som görs vid de fasta tidsgränserna identifierar ISF ett flertal förbättringsområden när det gäller Försäkringskassans hantering av ärenden i sjukskrivnings- processen. För det första behöver arbetet med grundläggande ut- redningar utvecklas. Med grundläggande utredning avses både att värdera den information som finns tillgänglig i ärendet och att vid behov hämta in kompletterande uppgifter. För det andra behöver relevanta aktörer oftare involveras i processen. Utöver bristen på utredningar finns det i de genomförda utredning- arna ett stort utrymme för förbättringar när det gäller precisionen i informationsinhämtningen. ISF vill framför allt poängtera hur viktigt det är att fokusera på de omständigheter som behöver utredas när Försäkringskassan tar en kontakt eller gör en utredning. ISF ser till exempel att Försäkringskassan alltför sällan för en diskussion med den försäkrade och arbetsgivaren om att anpassa arbetsplatsen eller om den försäkrade kan omplaceras på arbetsplatsen. Det är viktigt att de resurser som Försäkringskassan lägger ner på utredningar och