Rapport 2017-09

Utredning och bedömning efter 180 dagar i rehabiliteringskedjan 37 I knappt 20 procent av ärendena används särskilda skäl för att skjuta upp bedömningen mot normalt förekommande arbeten. Syftet med detta var att förhindra en prövning mot ett annat arbete än det som den försäkrade redan har eftersom en sådan prövning inte skulle vara rationell. I förarbetena betonas att särskilda skäl endast bör komma i fråga om det är stor sannolikhet att den försäkrade kan återgå i arbete hos arbetsgivaren. Det bör enligt förarbetena framgå av det medicin- ska underlaget att det finns en välgrundad anledning att anta att den försäkrade kan återgå i arbete hos arbetsgivaren, och en tidplan för när det ska kunna ske. Försäkringskassan bör därför bara ta hänsyn till särskilda skäl vid tydliga diagnoser. 39 I drygt en tredjedel av de ärenden där särskilda skäl används är det inte tillräckligt tydligt hur Försäkringskassan har tillämpat reglerna. Detta ligger i linje med en rättslig kvalitetsuppföljning som Försäk- ringskassan genomförde under 2016. 40 I granskningen framkommer att det framför allt saknas en tydlig planering av arbetsåtergången i ärendena. En tydlig planering är ett av de grundläggande kriterierna för att kunna tillämpa särskilda skäl. Försäkringskassan har inte i något av de granskade ärendena använt sig av möjligheten att avstå från att pröva arbetsförmågan mot nor- malt förekommande arbete på grund av att det kan anses oskäligt. Fall där det kan anses oskäligt att bedöma arbetsförmågan mot nor- malt förekommande arbete på arbetsmarknaden är till exempel vid successiv försämring, tillfällig förbättring, medicinsk behandling för allvarlig sjukdom, långvarig rehabilitering och progressiv sjukdom. 41 39 Prop. 2007/08:136 s. 68 f. 40 Försäkringskassan (2016b). 41 Bet. 2009/10:SfU13, s. 7 f. Se vidare bilaga 1.