Arbetsrapport 2018-1

6 varandra och sedan skattas en statistisk modell som kan användas för att dra slutsatser om vad som händer vid mindre förändringar av vissa sty- rande variabler. Om det går att visa att förändringarna också uppstår i verkligheten förstärker det hypotesen att det rör sig om ett kausalt sam- band. För förtroendet mellan medborgare och myndighet finns stora poänger med att kunna förklara varför utfallet blir som det blir. Att känna till orsaken till att ett fel uppstår ger också förutsättningar att förhindra att andra gör samma misstag i framtiden. Metoderna är av olika slag, men med den gemensamma egenskapen att de försöker att predicera ett utfall genom att använda tillgängliga data. Några sådana exempel är metoder byggda på textanalys, maskininlärning och nätverksanalys, där kausala samband vanligtvis inte analyseras. Proceduren är att data samlas in från tillgängliga källor. Data förebereds för att läsas av datormodeller (en teknisk term för detta är att data tvättas och normaliseras). Modellen tränas sedan för att lära sig känna igen mönster, för att slutligen leverera förutsägelser om nya data. Inom Försäkrings- kassan kallas detta för riskbaserade urvalsprofiler. Metoderna är nya och eftersom de ofta levererar träffsäkra prognoser så är det lätt att okritiskt acceptera användningen, och inte notera hur det påverkar rättssäkerheten eller om de uppfyller samhällets krav på effektivitet. Det finns därför ett behov att föra en fördjupad diskussion hur användningen av dessa på- verkar kravet att verksamheten ska vara effektiv och rättsäker och att besluten ska vara likvärdiga över hela landet. Rättssäkerhet är ett av rättsstatens mest centrala begrepp. I korthet kan rättssäkerhet definieras som att enskilda ska kunna lita på att myndigheter styrs av rättsregler och tillämpar reglerna på ett likformigt, sakligt och opartiskt sätt. Rättssäkerheten kommer till uttryck i ett antal rättsliga prin- ciper. Några av dessa principer är legalitetsprincipen, likhetsprincipen och objektivitetsprincipen. 3 För att kunna upprätthålla kravet på likabehandling måste myndigheterna tillämpa objektivitetsprincipen, det vill säga att off- entliga myndigheter måste vara sakliga och objektiva i sin verksamhet. Av regeringsformen framgår att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Förbudet mot diskriminering följer av diskrimineringslagen. Diskriminering kan vara både direkt och indirekt. Med indirekt diskriminering menas att någon ändå missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt trots att bestämmelsen framstår som neutral. Slumpmässiga urval behandlar alla på samma sätt och så länge som alla har samma sannolikhet att bli utvalda behandlas alla på lika grunder. Andra former av urval styrs på andra sätt, exempelvis genom signaler från all- mänheten eller genom riskbaserade urval. Beroende på vilken information som ligger till grund för urvalet blir därför personer uppföljda på grunder som inte är helt transparenta. En metod är då inte rättssäker om det finns grupper som gör samma fel som andra men som inte hamnar i riskpoolen som ska följas upp. Även om det bara är personer som faktiskt har gjort fel 3 Se ISF (2018) för en fördjupande diskussion.