2
TEATERCHEFEN HAR ORDET
MARIE-LOUISE EKMAN
Hej det är jag igen heter Kristina Lugns
senaste pjäs som hon har skrivit till
Dramaten.
Vilken oerhört bra titel.
Hej.
Ja just det.
Hej.
Hej på dig.
På oss.
Vi som bor här.
Arbetar här.
Drömmer om mer.
Vi blir tilltalade.
Hälsade på.
Av en vänlig själ.
En som kanske bryr sig.
Har fantasier om oss.
Hon vill oss väl.
Tror vi.
Därför att hon låter trevlig.
Vänlig.
Vi vill gärna svara henne.
Se henne i ögonen.
Säga hej tillbaka.
Och se vad som händer.
Det är jag.
Igen.
Jag dyker upp där man minst av allt anar det.
Just nu här.
Igen.
Vi skall tydligen mötas.
Talas vid.
Tänka på vissa saker ihop.
Få något att hända.
Helst något som inte har hänt förut.
Och så vill vi ju gärna vara med om något nytt.
Inne i varandras huvuden.
Få något att ske någon annanstans.
Och här.
På samma gång.
Något ofarligt.
Icke hämmande.
Vi vill helt enkelt se om vi har kraft ihop.
Om jag har det.
Ihop med dig.
Och så där håller det på.
Innan vi möts.
Denna eviga fantasi om vad ett möte kan innebära.
På teatern ser vi till att dessa möten har en plats.
Vi har anställda människor överallt beredda på de
mest oförutsägbara möten.
Presentationer mellan folk.
Tankar.
Handlingar som skall se till så att generationer
framöver kan fatta rätt beslut.
Vi försöker att grunda.
Vi försöker att så.
Och vi försöker att få en återväxt.
Allt detta sker absolut inte på samma gång.
Man tar ett steg i taget.
Och sedan ett till.
Ett hälsningsord.
