En krönika

40 med skivor för fönstren, männen i huset som gick vakt på kvällarna, gengasbilarna, vedtravarna på gatorna, kokslastbilarna med sotiga arbetare, pappa som blev inkallad i det militära och pappas kusin Ragnar som kom med ägg och annan mat från en gård i Uppland . Mobiliseringen innebar också att fotbollsplanen vid Borgarskolan på Jarlaplan tidvis intogs av militären . Vänliga soldater bjöd oss småglin på knäckebröd; ingen delikatess hemma utan smör men när soldater bjuder blir det något annat . Några dagar efter atombomberna över städerna Hiroshima och Nagasa- ki börjar min skolgång .Skolvägen går från Fryxellsgatan till Eriksbergs- gatan, där Engelbrekts folkskola etablerat en mindre filial .Promenaden till skolan sker ofta i sällskap med klasskamraten och lekkamraten från Fryxellsgatan 1 Lars-Johan Norrby, han som föddes en månad före mig . Utmed vägen bor andra klasskam- rater och lekkamrater som till och från bildar följe, bland annat Lasse Lind- hagen som blev den förste att spela huvudrollen i den populära radiofölje- tongen Mästerdetektiven Blomkvist, baserad på Astrid Lindgrens berättel- se Det imponerade .Vissa händelser i livet kommer man ihåg bättre än andra .Kanske för att de på något sätt involverat spänning och andra känslor . Lasse hittade en plånbok på gatan med fem kronor i .Vi traskade iväg till polisstationen på Surbrunnsgatan vid nuvarande Monica Zetterlunds park och restaurangen Clas på Hörnet och lämnade in plånboken .Ett par dagar senare hörde polisen av sig och meddelade att ägaren lämnat 50 öre i hittelön Det var stort . Lasse var son till den legendariske stadionspeakern Sven Lindhagen, den tidens ”böneutropare” från den svenska idrottens främsta ”minaret”, Klocktornet på Stockholms olympia- stadion .Lasses pappa tog studenten på Whitlockska Samskolan som var en privat reformpedagogisk skola, bestående av realskola och gymnasi- um i Stockholm OchWhitlockska samskolan låg vägg i vägg med Engel- brektsfilialen . Lasses bror Jan, under många år chef för Gruppen för samhällsstudier, som i praktiken var socialdemokrater- nas första tankesmedja, var klass- och studentkamrat med min bror Jan i Norra Real Och min bror Jan bodde sina första år på Eriksbergsgatan 2, mammas och pappas första gemen- samma bostad .100 meter från min skolport .Världen är liten . Tyvärr avskaffades föräldrars rätt att aga sina barn lite för sent, sett ur mitt perspektiv (1966) Därför fick jag vid olika tillfällen stryk med rotting, björkris, ridpiska och handflata som straff för aktiviteter som säkert var värda att dämpa men som troligen kunnat lösas på ett mer humant sätt . Något större fysiskt våld var det aldrig frågan om men minnena sitter kvar . Uppfostran var ett debatterat ämne inte minst under 1940-talet och pappa tillhörde dem som med stöd av viss forskning menade att man inte skulle klema bort sina barn Därför «förbjöds» mamma att krama min äldre bror vilket resulterade i att han inte mådde särskilt bra .Botemedlet blev en längre tids vistelse borta från familjen på ett hem för barn i Mullsjö utanför Jönköping .Efter det vägrade mamma att följa pappas råd vilket jag är själaglad för . Det märkliga är att farfar och farmor behandlade pappa på samma sätt Han berättade för oss barn om en episod när han fick sova över hos en kamrat för första gången .Kamratens mamma kramade om sin son när de skulle sova Det hade pappa aldrig upplevt hemma Han grät sig till sömns den kvällen, berättade han . Grät gjorde mormor, som var starkt religiös, när hon högläste berättelser med religiöst innehåll för min bror och mig när vi skulle sova .Bland annat minns jag en sorglig berättelse av Zackarias Topelius i boken Läsning för barn .Berättelsen hette Björken och Stjärnan och handlade om två barn som varit bortlämnade och nu sökte hitta sitt gamla hem . Religion var annars inget centralt ämne i mitt hem även om pappa som liten ville bli präst och höll predikan från en sockerlåda och dessutom tog upp religionen efter en kris på äldre dar . Informationsskrift från 1942.