En krönika

280 jag, ty jag är en åsna” Genom en smart kupp leddes en åsna, som lånats från Skansen och försedd med plakat, fram framför vaktparaden när den passerade Gustav Adolfs torg utanför min pappas arbetsplats .En journalfil- mare filmade händelsen vilket gav ett enormt genomslag via journalfilmer på biograferna .Varumärket blev eta- blerat Mannen bakom klistret, Axel Robert Karlson, föddes 1892 i Odens- vik utanför Östersund .Familjen hade tolv barn och kunde inte försörja Axel när han lämnade folkskolan . Han såldes då på fattigauktion av Östersunds kommun och köptes av en bagarfamilj i Södertälje Det var i ba- geriet som han började experimentera med klister och lim .En annan av hans uppfinningar var flytspacklet .Att bli såld på auktion tillhör historien, åt- minstone i Sverige .Som tur är kunde det gå bra trots tragedin vilket Axel Robert Karlsson är bevis på Man kan till och med bli Nobelpristagare, som Harry Martinsson . 2013 års nobelpris i fysik tilldelades Peter Higgs och Francois Englert för upptäckten av den så kallade Higgspartikeln Den är så liten att den knappast finns .Strax innan den här krönikan avslutas händer något där sannolikheten för händelsen är så liten att den med säkerhet aldrig kommer att upprepas .En av biograferna i Stockholm på 1950-talet var biografen Draken vid Fridhemsplan Den hade en neonskylt med en grön drake vars röda tunga rörde sig upp och ner i gapet .Sociozoologisk skyltning kan man säga .Välkänd för alla stockhol- mare När Elisabeth och jag efter ett ärende på västra Kungsholmen passe- rar den gamla biograflokalen i bil sä- ger jag att ”här uppträdde Jan Stenbeck på extra bolagsstämma i samband med arvstvisten med systern Margaretha af Ugglas, som vi såg i TV-dokumentären om hans liv.”Sekunden efter säger Elisabeth: ”Titta på skylten på bilen som just passerar” .På den bakre nummer- skylten står JAN S-B Higgspartikeln fick en konkurrent Och biografen Draken är ett minne blott . MARS 1 Begravning av Madeleine Lindahl, Britt-Marie Askers barndomsvän. Borgerlig begravning i Hoppets kapell på Skogskyrkogården .Lars-Jo- han Norrby är officiant .Jag spelar It might as well be spring och Over the rainbow Det här är också min första urnbegravning med en urna istället för en kista . Denna händelse kan väl betraktas som ett ovanligt historiskt vingslag där två pojkar, födda i samma hus med en månads mellanrum och kamrater i 74 år, medverkar som officiant res- pektive pianist vid en gemensam väns begravning Den avslutande psalmen var Oscar Lindbergs Gammal fäbod- psalm, samma Oscar Lindberg som spelade orgel i Engelbrekskyrkan när vi konfirmerades . Konserthuset Harpa i Reykjavik. Henning Larsen Arkitekter,Danmark. |© Nära ögat? (TT 27 mars).