En krönika

15 Hallstenstorp utanför Sävsjö som sommarställe.Delar av Hallstenstorp blev 2005 ett Natura 2000-område för bevarande av hotade arter och na- turtyper som finns angivna i eu:s art- och habitatdirektiv eller fågeldirektiv. När mormor Ellen föddes var hennes pappa 35 år och mamma 20 år. Mormor fick sin utbildning i Jönkö- ping och bodde där i en pension.Hon längtade hela tiden hem till Sävsjö och avbröt skolgången ett par gånger. Som tjugoåring följde hon med en missionärsfamilj som guvernant till England och stannade ett år.Väl hemkommen fick hon tjänst som guvernant hos major von Malmborg i Stockholm, där hon läste med familjens tio barn.Vid 27 års ålder fick hon en ny chans att resa utomlands, nu som sällskap till en utflyttad svensk fru.Hon passade den här gången också på att besöka Paris. Ellens mamma dog 48 år gammal och pappa Anders drabbades av magcancer i 65-årsåldern.Han sålde fastigheterna i Sävsjö och flyttade till Stockholm för specialistbehandling. Mormor var då ogift och följde med sin cancersjuke far till huvudstaden kring sekelskiftet 1900.Här träffade hon morfar Carl Otto Sahlberg. Anders avled 1903 på Banér- gatan 29. Jag skulle 65 år senare tillbringa mycket tid på Stockholms Datamaskincentral mitt över gatan från Banérgatan 29 för att bearbeta materialet till min doktorsavhandling. Då visste jag inte att mormors pappa dog ett par hundra meter därifrån. Och inte heller att han förmodligen lyfte på hatten när han mötte August Strindberg som bodde i grannhuset på Banérgatan 31, vid den här tiden. Strindberg hyrde ett par rum på nedre botten till vänster.Huset finns kvar med lite ändringar på fasaden. Kanske åt författaren lunch på pensionatet där mormors pappa dog och där mormor och morfar träffades. Strindberg gick ur tiden 14 maj 1912. I magcancer. f Om inte min mormors pappa fått magcancer hade jag inte funnits till och den här skriften inte heller skrivits. Min morfar Carl Ottos släkt kom på svärdssidan från Västergötland, Ulricehamnstrakten. Innan morfar föddes 1854 hade familjen flyttat till Närke.Morfars pappa Jacob Jönsson Sahlberg följde i ungdomen med sin morbror på dennes resor som gård- farihandlare. p När morbrodern dog fortsatte systersonen Jacob i egen regi och lyckades så väl att han kunde köpa en gård i Närke – Mårsta gård.Den totalrenoverades och Jacob gifte sig 1848 fyrtio år gammal med 24-åriga Charlotta Gustava Lundblad.Här växte morfar upp. Mårsta blev på 1960-talet föremål för studier som ingick i en doktorsav- handling vid kulturgeografiska insti- tutionen vid Stockholms universitet. Doktoranden Ulf Sporrong genom- Texten är skriven av Carl Ottos bror Thure Sahlberg. Min far fick följa min morbror på hans uppköpsresor till Göteborg och andra fabriksstäder. När därför morbrodern upphörde med handeln, vare an­ ledningen därtill var hans död eller han drog sig tillbaka från affärerna – jag känner det ej – så var min fader ‘känd och välkänd’ av grosshandlar­ na och fick av dem förtroende att köpa varor, ehuru han ej hade så myck­ et kontanter. På sin första resa till Göteborg på egen hand tillsammans med brodern Johannes – de skulle gemensamt ’driva affären’ – skulle han också skaffa några förbjudna, oförtullade, varor, som kommo från Eng­ land, siden, shirting, sidendukar, äkta schalar m.m. Han vände sig därför till några gamla handlande, som samtidigt voro i Göteborg för uppköp, med förfrågan, varthän han skulle vända sig. ’Gå till det huset som du ser där, där finns det’. När han kom dit var det ett glädjehus med en mängd flickor. Johannes, som var med, ville vända om, men min far rekvirerade en flaska vin och under samtalet fick han upplysning, och där och där lågo fartyg, vilkas kaptener hade sådana varor. Min far lät ro sig dit. Sedan varorna, som vattentätt legat emballerade i vattnet de vågade ej ha dem på fartygen för tullsnokarna – fiskats upp, uppgjordes affären och under nattens mörker kördes foran genom tullen ur staden. Sedan var den största faran för beslag över, ty dels stod lantbefolkningen på handlandens sida dels voro tulluppsyningsmännen ej så många eller så svåra att komma över­ ens med såsom förut påpekats. Förtjänsten hägrade. Nu gällde det att föra varorna i hamn; den långa vägen från Göteborg till mitt i Nerike, där min far hade sin handelsvagn, sannolikt morbror Edström handlande har säkerligen sina överenskomna handelsdistrikt, som de ej överträdde. Min fars var så gott som hela Nerike med särskilda nederlagsorter, Holmkällan i Hardemo och hos Jonas Larsson i Munslätt i Sköllersta, måhända något mer ställe. Min far började som egen handlande omkring 1830. Det var nog av stor betydelse, att varje handlande hade sitt särskilda distrikt. Försäljningen skedde merendels på kredit både åt husbönder och tjänare. Tjänarna stannade på sina platser tills de gifte sig, så att handlanden träffade dem år för år och fingo likvid.